Aftonbladet – 4 augusti 1852, sida 3

tan endast lurfvat honom i håret.s Målet uppsköts ör vittnens inkallanda tills om lördag och äterfördes äväl Fridleiff som Pettersson till häktet. — Sistlidne mändags f. m. kommo ett par hästar, örspända en vagn, utan körsven skenande utför Gaml a (uogsholmsbrogatan, dervid den olyckan inträftade tt en person, hvilken äkte framföre i en droska lef af de skenande hästarne nära öfverkörd, hvarvid Iroskan sönderkrossades och den äkande jemväl skar lades i sin ena axel. Det upplystes vid det härom går hällne polisförhör att de skenande hästarne, om voro frän landet, blifvit lemnade utan tillsyn af rn dem ätföljande dräng, hvarföre, dä droskans egare cke vidare ville fullfölja mälet, drängen endast dömles att böta 3 rdr 16 sk. bko för bristande tillsyn af nästarne. — Sedan till poliskommissarien Tinggrens kunskap kommit, att förre tornväktaren och kopparslagarearbetaren Möller sistl. fredagsmorgon aflidit, säsom let berättas efter föregången misshandling, sä voro i lag åtskillige personer inkallade till polistörhör. Rapporten innehöll, att arbetskarlen Carling, hvilken uti huset n:o 27 i Parmmätare-gränden ä Kungsholmen sammanbott med Möller, skulle på thorsdagsaftonen hafva från rummet utkört den 75 års gamle Möller derföre att han såsom varande sjuklig störde bans sömn genom hostande. Gubben ämnade taga sin tillflykt till en vedbod å gärden, men nägra af srannarne hade öfver natten herbergerat honom, och derunder fällt det yttrandet, att han af Carling blif vit illa misshandlad. Morgonen derpå hade gubben aflidit.: Hans son, arbetskarlen Gustaf Möller, angafs att hafva haft kännedom om den misshandling fadren undergätt. Vid polisförhöret pästod Carling att ban icke krökt ett härsträn ä gubbens hufvud, utan deremot i sju månaders tid bebandlat honom på det mest ömma sätt. Vittnen intygade deremot, att sonen Möller efter fadrens död yttrat till Carling: nu bar du piskat sjut på far min. Möller, tillfrågad om han fällt ett slikt yttrande, förnekade sådant under förklarande, att han aldrig observerat att Carling misshandlat fadren. . Det förordnades att liket skulle obduceras, och uppsköts mälet för ytterligare bevisnings förebringande. — Från Götheborg skrifves: Ett ohyggligt däd föröfvades d. 24 Juli af tvenne artillerister ä en äng nedanför äkarestallet. Pigan Amalia Hansdotter, i tjenst hos landtbrukaren Johansson på Gärdsten, kom hit till staden för att söka sig tjenst till nästa flyttning. Under det hon gick gatan ned till åkarestallet, i hvars: granskap hon hade en slägtiog, som hon skulle besöka, uppbanns hon af tvenne som artillerister klädde personer, hvilka spräkade henne an, och sedan bon afslagit deras proposition att göra dem sällskap till en ett stycke derifrän belägen äng, drogo de henne med väld dit. Derefter kastade de henne omkull i afsigt att våldtaga henne, men då hon af alla krafter ropade på hjelp, höllo de först handen för hennes mun, hvarefter de, då dettta icke bjelpte, begingo det nidingsdädet att ur en medhafd flaska hälla vitriolsyra i mun på henne, under yttrande: om du skriker, skola vi nog gifva dig, så att du dermed upphör.. Väldsverkarne, som troligen fått sigte på nägra i granskapet befintlige personer, aflägsnade sig derefter. Pigan blef samma dag intagen på Sahlgrenska sjukhuset, der hon till i förrgär afton erhällit nödig värd och läkarehjelp. Händelsen har icke ännu kunnat bli föremål för laglig undersökning, enär väldsverkarne vore henne till namn och utseende obekante. Men det är att hoppas, det desse förr eller sednare blifva upptäckte och befordrade till välförtjent straff. — Den för ätskilliga brott härstädes under ransakning ställde förre kronoarbetskarlen Frans Johan Ström från Stockholm blef häromdagen uti länshäktet på ett ohyggligt sätt massakrerad af nägra fängelsekamrater. Händelsen skall i korthet vara sådan, att efter nägon oråvexling emellan Ström och två å tre andra i samma rum inrymde fångar, hade en af desse med en knit tilldelat Ström ett hugg i magen och flere skäranden omkring halsen. Ström är nu intagen på sjukhuset och lärer föga hopp vara för hans vederfående. Männe något dylikt kunnat passera, om vederbörande gjort sin tjenst, det vill säga, ordentligt tillsett att fångarne inne hos sig icke få äga någon knif eller annat eggjern. skenbötlanontsktnte