Aftonbladet – 4 augusti 1852, sida 2

markigen med en lätt afskedshelsning, måtte or herr far sända er ljufva drömmar!? Adjö, herr. Bernard,, sade baronessan, mej ett förbindligt leende; insomna godti den öfvertygelsen att ni ej mera är ensam i verlden., Farväl till i morgon, herr Bernard, sade nu Hålene i sin ordning; dessa voro de ord som er fader och jag växlade hvarje afton då vi skiljdes åt.n Förbländad, förvirrad, berusad, insnärjd, angripen från alla sidor, gjorde Bernard en åtbörd som kunde öfversättas med: i Guds namn då! Sedan bugade han sig vördnadsfullt för fröken de la Seiglisre, och gick ut, åtföljd of Germain som förde honom till slottets rikaste och präktigaste rum. Det var verkligen det samma som gamle Stamply en kort tid bebodde innan man förvisade honom lik en spetilsk till den aflägsnaste delen af slottet; man hade till och med från denna dag betydligt förskönat rummen, och denna dag isynnerhet prydt dem på allt upptänkligt sätt. Då Bernard inträdde flammade en glädtig eldbrasa och upplyste taket med sina utskurna lister, och de förgyllda buketterna som omgåfvo de mörkgröna sammetstapeterna. En matta från Aubusson betäckte golfvet med så yppiga och friska blommor att de tycktes nyss vara plockade och ditströdda af någon vänlig fåes hand. Bernard, som på tio år icke sofvit i annat än tältsängar, på snön, eller på björnhudar, kunde icke återhålla en känsla af förnöjelse då han wunder de rika drapperierna blef varse en rojuk bädd med fina, hvita lakan, som i enmörk alkov, liknade en hemlighetsfull fristad för sömnen, gömd af vida gardiner af samma förg som tapeterna. Alla lyxens förfiningar och pragt, alla lifvets beqvämligheter omgäfvo honom inbjudande. Gästfriheten bar grannla. genheter som sällan undgår den fattiges öga,