Aftonbladet – 4 augusti 1852, sida 2

Folkmarknaden i Westeräs. Redan blotta namnet folkmarknad, eller, säsom det på ortens språk allmännare heter, pigmarknad innebär nägot sä sällsamt att man deri finner en ganska naturlig förklaringsgrund till den på sednare ären allt allmännare önskan att få med egna ögon bevittna det slags köpenskap som på dessa marknader bedrifves. Folkmarknaderna äro nägot för staden Westeräs alldeles egendomligt, som icke har sitt motstycke nägorstädes inom värt land, och sä vidt vi ha oss bekant, icke heller i utlandet. Huru gammal denna sed är vet för närvarande ingen, och vi ha ej kunnat erfara det bland stadens och ortens innevänare nägon tradition är gängse om tiden för och anledningen till dess uppkomst. Allt hvad man i detta afseende vet; är att farfarsfar och mormorsmor haft att omtala sina besök på pigmarken, som i de gamla goda tiderna haft i det närmaste enahanda karakter som i vära dagar. Enda skillnaden är att tilloppet af för orten fremmande personer för hvarje är blir allt större, i samma män som den utvidgade ängbätsfarten gör det för mängden lättare att begifva sig till skädeplatsen för den besynnerliga marknaden. Trenne söndagar å rad är i Westeräs folkmarknad, men den medlersta, eller den som inträffar närmast Olsmässan är den hufvudsakligaste och talrikast besökta. Förliden söndag den 1 dennes inträffade denna förnämsta marknadsdag och om läsaren icke har nägot deremot sä vilja vi taga honom med oss på en liten marknadstur. Vi bli ej utan ett ganska aktningsbjudande sällskap. Fyra af vära förträffliga ängbätar afgå från Riddarholmen, fullastade med passagerare, hvadan följet af Stockholmsboer väl blir en tolf å fjortonhundra personer. Vi armbäga oss till biljetter och gå ombord på Aros,; dess skarpa bog skjuter pilsnabbt fram genom Mälarens bölja; vi ha knappt hunnit orientera oss ombord, helsa på vänner och bekanta samt formera bekantskap med de okände vi händelsevis fått till grannar vid lastens skyndsamma instufning, förr än vi få sigte på Strengnäs domkyrka, Carl IX:s hvilorum, det stora templet i den lilla staden, som gifvit sig ut på yttersta udden vid segelleden för ätt se på huru rörelsen på Mälaren passerar den förbi, En stor menniskomassa stär väntande på bryggan, men vi vilja framät oeh känna derföre ingen dragning till den tillbakagående staden, der, om man får tro länets höfding, välständet, mindre af böjelse förjfylleri än af lättja, i förening med stegrade ansprök på understöd, ätminstone icke är i tilltagande. Snart se vi äter den stolta dömen i fjerran; det gär framät med brusande fart och vi jaga snart om Thorshälla, som med sina marknadsfarare dock gått två timmar tidigare från Stockholm. Westeräs domkyrkas präktiga spira, Nikodemus Tessins verk, höjer sig öfver horisonten och innan kort löpa vi in iden förträffliga bamn-bassin som Westeräsboerna förskaffat sig genom att längt ut i fjärden sträcka en väldig och dyrbar vägbrytare. . Om ni ej tillförene sett Westeräs, eller liksom vi sett det förlidet är, då det var fördränk under den syndaflod för hvilken öfverste Erikson fick vara syndabock, så taga vi hastigt i ögonsigte stadens hamn och sjöbodar, vittnen om stark och liflig rö relse; vi följa derefter med folkströmmen och bege oss å väg till stora torget, skådeplatsen för dagen: vaffärer, och målet för vär färd. Redan tidigt på morgonen, omkring klockan fyrs och fem, bar ortens allmoge börjat infinna sig i sta den. Bullret af bergslagskärrornas jernstänger ha: i dag tystnat och efterträdts af dånet af stora vagnai på hvilka allmogen sammanpackat sig för stadsresan. En del, som medfört några mindre poster af landtmannaprodukter, begifva sig direkte till torget, dei sälunda på morgonen blir ett slags mindre marknad eller törgdag. Smäningom begifva sig dock alla til sina qvarter, så att frampå förmiddagen mera stillhe inträder. Emedlertid ankomma landvägen oupphörligt nya resenärer, och frän Thorshälla anländer er I med passagerare öfverfylld ängbåt. Slutligen komme lvid middagstiden efter hand Stoekholms-ångbätarnt och det börjar nu åter bli högst lifligt på torget. Mar I kör nu icke vidare opp dit med sina äkdon, utan all: linfinna sig till fots. Längs torgets ena sida hafv: len hop gummor uppslagit sina bord med rariteter a Jalla slag: krusbär och bigaråer, pepparkakor och mark Inadsbullar, luktvatten och negligeer, halsdukar, bant loeh ätskilligt smäkram af hvarjehanda natur. Kom ,Imersen är liflig och trängseln betydlig kring de till fälliga butikerna. l Mellan klockan 3 och 4 börja aftärerna. Di Itjenstsökande af båda könen stå samtalande i störr -loch mindre grupper, flickorna hällande i handen sin ti betyg inlindade i näsduken. Trängseln och hvimle sträcker sig ötver hela torget och längt ned ät all