lägga en fabrik för tillverkning af flaggduk, samt att, med biträde af fabrikater frän Jonsered, här på ett enda ställe förena ett lager af allt hvad för ett skeppa; utredning erfordras. uti segel, tågverke och dylikt; hvilket otvifvelaktigt komrther att medföra en stor lättnad för rederierne och skeppsfarten. Utdrag afsett bref från Helgoland, den 22 Juli 1852. Efter min ankomst till Helgoland skyndade jag genast att bese den ä närbelägna Dinen bergade Gustaf-Adolfs-statyen.Under ett träskjul af lika sorgligt och armt utseende som den sandbädd, hvarpä det stär, hvilar den store konungens bild, bevakad dag och natt af tvenne gamla lotsar, på det att hafvet icke änyo må tillegna sig den, med sä otroligt mycken ansträngning undan dess raseri räddade dyrbara skatten. Statyens konstvärde förstår jag ej att bedöma, och då densamma dessutom hvilar på ryggen, är det äfven svärare att derom yttra sig; men säkert är emellertid, att hvarje parti för sig af den kolossala bildstoden är skönt, och isynnerhet ätergifva de utmärkt väl träftade anletsdragen alla.de upphöjda egenskaper, hvarmed Försynen så rikligen utrustat den store konungen. Statyen är oskadad, oaktadt en liten bit af värjspetsen, hvilken är afbruten, men som säkerligen lätt kan restaureras, samt högra handens pekfinger, hvilken ingalunda är afbruten, utan blott har lossnat i sammanfogningen. En känsla af djup vördnad intog hela min själ då jag betraktade denna för hvarje svenskt hjerta. så dyrbara bild, och med vemod tänkte jag pä, att den måbända aldrig skall hinna till det land och det folk, hvars högsta ära — hvars heligaste minne är konung Gustaf II Adolf. Auktionen ä statyen egde rum den 10 Juli och Helgoländarnes bestämda öfvertygelse var, att den för svensk räkning skulle blifva inropad. En liten anekdot vill jag med anledning deraf berätta. Samma dag auktionen skulle försiggä, for jag i sällskap med en del andra badgäster från badet å Diänen; samtalet vände sig på auktionen, och ett par herrar förklarade, att en svensk man vistades på Helgoland, som hade uppdrag att köpa statyen, hvilket de så mycket bestämdare visste, som han logerade på Oberland och de sjelfve sett hans namn i Fremdenlisten. Jag lät dem hällas en stund, men sade dem slutligen att jag troligen var den äberopade svensken, emedan ingen annan för tillfället fanns här, och att jag tyvärr ingalunda hade nägot sådant uppdrag som förmodades. Denna förkläring väckte myckeå munterhet, men skingrade ingalunda allt tvifvel; ty der ene af de herrar, som så noga kände förhällandet, skakade på hufvudet, och jag märkte sedermera att han vid auktionstillfället noga observerade mig.. Tidigt om morgonen den 10 Juli gjorde Helgolands utropare sin vanliga rund omkring den bebygda delen af ön, utrustad med en temligen bastant: gammal skeppsklocka, hvilket eljest i hvardagslag ej är fallet. I hvarje gathörn, och de äro ej så få, ringde han och ropade: AL dear Gustaf Adolf koope wel Statie, de :kan Illaang: de klok soben del -köm -ätäp-marked (alla de som vilja köpa Gustaf Adolfs-statyen, böra kl. 7 e..ms infinna ;sig: nere på marknaden). : Klockan blef 7, hela Helgolands befolkning — inclusive badgäster — var samlad utanför -konversationshuset; på nytt pinglade auktionsklockan och på ny räkning ropades: Al dear Gustaf Adolt koope vel Statie, mut hier joard köms (allå de som vilja köpa Gustaf Adolfs-statyen böra komma hit). -Rädmännen intogo sina platser och protokollsföraren uppläste auktionsvilkoren, hvarefter öns auktionsbetjent steg upp: pä ett bord och utropade statyen för 10,000 C:t mark: 3000 mark bjöds och denna summa steg småäningor till 5225 Märk. På tyska språket är detta tal tem lige längt, öch utroparen irrade sig också derpå 3:nt särskilda gänger, dä han i stället för Fänftausend zweihundertföänfundzwanzig. ropade. Zweieller Drei tausendfänfhundertfänf und zwanzig, sig sjelf til barm, men deremot till mycken förlustelse för all mänhbeten. Slutligen slögs för 5250 mark och sta tyen stannade i Helgoländarnes egna händer, hvilk: utaf summan skola hafra:?, i bergarelön. : Man ta lar nu .om;att rådet vill uppresa statyen på ön; mer befolkningen är i allmänhet fattig, och den lilla: sta ten — ty egen stat är det med egna lagar, fastäl under engelskt öfvervälde -— här redan en skuld a c:a 100,000 C:t mark, hvarföre det lär bli tu ta om den såken. Jag här närmare underrättat mig härom och tror mig kunna garantera, att stätyör säljes för 8000 C:t mark och att den kunde erhälla i Sverge levererad för c:a 10,000 rdrrgs, oberäknad assurans för öfverfarten, i den bändelse snart köj kunde decideras.