Aftonbladet – 3 augusti 1852, sida 2

. ;Hvad! utbrast markisen, en slyngel, hvars far. plöjt minä åkrar och hvars mor jag under tio års tid sett bära hit mjölken af mins kor, skall få förolämpa mig i mitt eget hus, utan att jag får säga ett ord! Det är ej nog med att jag icke fär låta mina betjenter köra wu honom, jag måste ock smickra och fira honom, låta min dotter taga hans arm! En odoga, som tjugo år förut skulle prisat sig lycklig att få sköta mina hästar och leda dem till vattning! Hörde ni med hvilken extas denne pojke talade om sin fars möda och svett ?. Då de sagt detta, hafva de sagt allt. Folkets svett! deras fäders svett! De oförskämde! Liksom deras fäder uppfunnit sveten! . Inbilla de sig att våra fäder icke också svettades! Tro de att man svettades mindre inder rustningen än hans under vadmalsroccen? Det retar mig, min fru, att se denna vöbels anspråk, som föregifva alt de ensamt ida och arbeta, under det att de högre stånlen endåst behöfva utsträcka handen för att å så många egendomar de vilja. Huru finer ni denne hussar, som kommer och återordrar en million, under förevändning att hans ar svettats?. Se der de menniskor som förerå oss våra förfäders högmod och. fåfänga, Jenne fordrar oförskämdt priset för sin fars vett och förvånar sig öfver att jag ej vill läppa ifrån mig priset för tjugu förfäders lod I t sAck ja, min Gud, markis, ni har fullt rätt, ;varade fru de Vaubert. Ni har rätten för r; det kan icke nekas. Men olyckligtvis har lenne hussar lagen för siga den småaktigå, idska, börgerliga lagen. Ännu en g , Di r icke mera i ert eget hus, pojken är här i itt hem. Ni måste väl inse det., Nåväl, fru baronessal sade markisen belutsamt, om så är, så är ruin bättre än vanra, bättre är att förlora sin förmögenhet än