Aftonbladet – 3 augusti 1852, sida 2

irhundradet, hvilket yttrande, med dithörande utläggning, framkallade nägra bravorop längst ner i salen. Men nu uppträdde kyrkoherden Hammar till Nya Tetamentets försvar på ett så varmt och glänsande sätt, utt en hel storm af bifallsrop utbröt i salen. Hr Sturtzenbecker ansäg sig genom nägra yttranden förnärmad; men ehuru de flesta hade svärt att inse, vari detta förnärmande skulle bestå, lemnades hoiom af kyrkoherden Hammar den fullkomligaste uppättelse. En intressant diskussion uppstod nu, hururida vid en kyrkokonferens okristliga yttranden borde tillåtas; men då staten befallt;-att alla svenska medvorgare skola lika anses tillhöra kyrkan, ansågs insen svensk medborgare böra frän dessa kyrkokonferenseruteslutas; och hr Hammar sjelf försvarade ifrigast denna mening. Öfver den andra frågan: om religiösa sammankomster: i.enskilta hus eller s k. konventiklar,, uppstod derefter en liflig controvers. Kontraktsprosten Engdabl ansäg slutligen att konven-. tikelplakatets rimliga mening mäs!te endast vara att förbjuda sädana religiösa sammankomster, som hällas under allmän gudstjenst eller der liturgiska handlingar, d. v. s. vid allmän gudstjenst föreskrifna ceremonier öfvas. Då nu dessa begge fall icke veterligen pä sednare tider inträffat, slöts diskussionen härom pä det sätt att de som försvarade läseriet, törklarade sig fullkomligt instämma med hr Engdahl, önskande, att han kunde anses representera statskyrkans mening i denna fräga. Dock: alldenstund domstolarne ännu i senare tider visat sig se saken annorlunda, ansåg man nödigt att konventikelstadgan förtydligades till nämnde mening, sä vidt den icke fast, heldre kunde alldeles upphäfvas. et Hr Sturtzenbecker menade för sin del, attkringresande talare, som spela guitarre och dylikt, icke borde tillätas få predika: hvarken i husen eller annorstädes, utan ansäge han församlingslärarne ensamt vara tillräckliga; de hade ju skött den saken hittills rätt bra. Härmed insstämde hr häradshöfding Gullander. I följd häraf förklarade någon sin förväning öfver att finna hr Sturtzenbecker, som icke lefde i Nya Testamentet utan i 19:de seklet, på detta sätt uttrycka sin belätenhet med församlingarnes presterskap. Denna skenbara inkonseqvens förefölle: emellertid tänkvärd. Till försvar för konventiklarne anförde kyrkoherden Hammar, att likasom det verldsliga lifvet uppenbarade sig inom trenne sferer, nemligen den husliga, sociala och offentliga, likasä äfven det andliga lifvet; vi hafva huslig och oftentlig gudstjenst; hvarföre dä bortkasta den mellanliggande länken ? Man hade bland annat talat om kontroller. öfver lärare, som upphäfva sig till talare i sammankomster inom enskilta hus; men liksom vi hafva tryckfrihet med ansvarighet efter lag, så tycktes med ännu mera skäl talfrihet under samma ansvarighet böra ega rum. t Då frågan N:o 4 förekom:Bör en pastor klandras om han utsträcker sin andliga omtanka och verksamhet äfven utom sitt pastorat; yttrade rädmannen, häradshöfding Gullander,att det mäste, nödvändigt synas särande för en kyrkoherde, om: andra lärare blandade sig i hans pastoralvärd. . Härpå svarades af en kyrkoherde, att han för: sin. del alltid gladdes åt, när någon rättskaftens lärare, klerk eller lekman, hade den välviljan att biträda honom vid: förkunnandet af Guds ord; att han ansåg denna: hjelp sä vigtig att han sjelf ofta inbjudit män med evangeliskt sinne, helst hans egna krafter voro ganska svaga, och att han derföre alltid hade rönt den största välvilja och tacksamhet af sinå sockneboar. Omsider upptogs äter den 6:te frågan rörande betydelsen af 16 regeringsformen. Flere olika tydningar, dem man hört försökas för att omintetgöra paragrafens innehäll; sanfördes; imen befunnos icke kunna bestå införrärliga sinnen. Åtskilliga bidrag till frågans belysning hämtades ur protokollerna i 1809 ärs Konstitutionsutskottoch det blef: klart, att något helt annat varit af-lagstiftarne menadt med denna paragraf än hvad som hittills gjort sig gällande. Frågan inskränkte sig slutligen till undersökningen om, huruvida nödigt är att äldre prohibitiva lagar formligen upphäfvas, dä den organiska lagen (en grundlag, :säsom: regeringsformen är), innehäller ett :stadgande, som tydligen upphäfver: dem: Önskligt hade varit att nägon af de mänga utmärkte lagfarne män, som funnos närvarande vid kyrkokonferensen, hade behagat yttra sig i dessa rent af juridiska frägor. De tänkande bland svenska folket börja nemligen inse, att vi verkligen i kraft af grundlagen ega religionsfrihet och man börjar derföre alltmer se upp till domarmakten efter full rättvisa i denna fråga, för att en gäng omsider komma i åtnjutandet af en rättighet, som mer än 40 är varit okänd eller förgäten. Kyrkokonferensen, — som med 2 timmars afbrott vid middagstiden — fortgätt från kl. 10 f. m. till kl. öfver 6 på aftonen, och hvarunder ett stort antal både klerker och lekmän deltagit i diskussionen, återvalde den förutvarande bestyrelsen; och sedan den utmärkte ordföranden afslutat sammankomsten med en bjertlig bön, och nägra versar ur psalmboken blifvit afsjungna, upplöstes församlingen. Följande dagen sammanträdde åter ett icke ringa antal prester och skollärare, då evangeliska alliancens historia och lagstiftning förekom och väckte det intresse; att en svensk afdelning af densamma organiserades. Beslut fatades att dess stadgar oförtöfvadt skola tryckas och till. ledamöterna utdelas, på det, af ledamöterne, :filialsällskaper må kunna bildas på olisa orter i landet. Kyrkokerden Hammar lofvade på framställd begäran att tidningen Ev. Kyrkovän från och mednästa års början må blifva Evangeliskå alliätsens organ i Sverige. Derefter företogs till diskussion det sista af de ätta föreslagna frägorna, neml.: huru -böra de olika kyrkopartierna betraktas? Och sällan hördes väl en öfrerläggning på en gäng mera behaglig och mera blixtrande af ljusa tankar, och tillika mera värmande och -upplifvande genom kristligt sinne. . Sammankomsten afslutades med bibelförklaring, bön och säng af pastor Hasselqvist, som tillika tog afsked af sina embetsbröder i Sverige, NN hanoförtöfvadt ämnar atresa till Nord-Amerikas ristater. FINLAND.