Aftonbladet – 2 augusti 1852, sida 3

Stamply, är jag er icke helt och hållet frömnande, ty ni har kännt min far. Vid dessa ord fästade hon på honom en skrämd hinds blick; sedan såg hon ömsom på markisen och fru de Vaubert, som beraktade denna scen med rörd mine, Det är Bernard., sade markisen. Ja, mitt barn, tillade baronessan, det ör gen gode herr Stamplys son.w Min herrex, sade slutligen fröken de la Seigligre med rörelse, min far hade rätt då han frågade om jag kände igen er. Jsg har så ofta hört talas om er att det nu synes mig som borde jag gerast känt igen er. Ni lefver! det är en glädje för oss. Och likväl så glad jag än är, kan jag ej utan smärta tänka på er far, som lemnade denna verlden, med hoppet att återfinna er i den andra; hirelen har då också sina felsiagra förhoppuingar och sorger. Ja, min herre, min far sede rätt, ni ir en af mina vänner. Herr Stamply höll af mig och jag höll af boom. Hen var cn annan fader för mig. Med horom talade jag om ex; med er skall jag tala cm honom. — Min far, bar ni lätt ställa i ordning hest Bernards rum, ty hans hem är ju här? Ja, vacker!, sade markisen, hen skulle tycka mer om att bo under bron vid Vuin in att lefva ibland ose!n Således, min herren, återtog Håiene med en mildt förebrående ton, ville ni aflägsra er då jag kom in, ni reser, ni flyr oss! Lyckligtvis är det omöj lgt. Omöjlig:l upprepade Markiser; men ser väl att du icke vet hvarifrån han kommer. Så sem du ru ser hor om, kommer herr Bervard från Siberien. Umgänget med tri har gjort horom grannlagen i vat. förbindelser och sin värskap, Deta turligt, man kan icke undra derpå. O utom hatar ban oss, dt är icke hacs fel.