Aftonbladet – 2 augusti 1852, sida 3

omkring här i trakten finnes på landet och i städerna sädana män, t. ex. dekanen Zeller i Besigheim, pastor Völter i Zuffenhausen 5), pastor Weiner i Beldack, pastor Spring i Grossheppenbach m. fl. Att säga att Wiärtemberg är fullt af sekter, är lika oriktigt som att säga att Sverige är det. De säkallade sekterna här bära ingen annan karakter än den ofvan nämda, hvilken ju är densamma, som läsarnes hos oss, blott med den skillnad att presterskapet och broderskepen eller Gemeinschafts kretsarna här äro mera förenade och lagligen tillätna, hvarföre äfven broderskapens ki och verksamhet drifves mera regelmässigt, lugnt, stilla och offentligt. Något anfall af polismakten eller öppet hän af pöbeln kaa derföre aldrig komma i fråga. Man bildar sig dock ett ganska skeft begrepp om Wärtemberg, om man tror att detta lilla land i religiöst hänseende skulle vara näsot paradis. Det är visserligen bättre än andra länder i Tyskland af orsaker och under omständigheter, som regan äro nämda; men dämagogische Umtrieben, den krassaste rationalism och antikristendom saknas icke heller här. Strauss, utgifvare af dss Leben Jesu,, är ju eu Wärtembergare lika väl som Knapp, Kapff och Hoffman, och hvad mera är, regeringen är till den grad tolerant och frisinnad, att om Strauss vid utgifvande af sin bok varit verkligen :oca ordinarie anställd (men han var då iotet anoat än repetent i Täbingen), tror man icke att han blifvit laglisen skild frän sin professorsstol. Ännu finnas i Tiäingen sädana, som t. ex. Bauer 6), hvilka äro illgifna Strauss och Hegels äsigter. Ifrån mera än ep lärostol hör man rationalismens verldsäskädnving ramstålld. Här i Siuttgart är afven etticke så litet politiskt och religiöst liberalt parti, som gerna säge en omhvälfning både af det närvarande samhälls och kyrkotillständet. Vorkliga sekter fianas dock n3ara, men till ett mycket ringa antal: Baptister, vilka nyligen (för icke fullt 14 dagar sedan) genom ett utslag från högsta domstolen, somjag läst, blifvir förbjudna att hälla offentliga sammankomster, men åt hvilka i enlighet med landets lagar blifvit förunnad fall samretsfrihet inom sina egna hus. Deras barn tvingas icke heller til: dopet. Johanniskyrkan, en alldeles ny sekt, hvilken uppkommit genom reseoredikanten Gust. Werners) gjorda skillnad mellan en Jakobisk, eo Petrinsk, en Paulinsk och en Johanneisk kyrka), hvilken sistnämnda skulle vara bara kärlekens. På denna väg har han kommit Svedenborg så nära, att hans anhängare äfven kallas Svedenborgianer. H:n skall icke egentligen veta hvad har vill eller hvart han vil, utan han blott predikar och häller församlingar (sedan kyrkorna nyligen blifvi ävgda för hon m) än i privatbusen, än på värds. sen i trakten häromkring om kärlek och verksam. Set och välgörenhet. Sjelf skall han vara utrustad med den största telegäfva, outtröttlig i verksamhbe på sin gärd (ban har ehuru medeiljs köpt och utvidsat en ofantligt stor fabrik) och på resor. Han be höfver ej mera än nägra få tin:mars sömn, och se. dan är han äter i arbete ifrån tiligt på morgoser till sent iopå natten. Folk höra honom gerna, ät minstone de första gångerna, utsn att dock hans fly. tande tal förmär att rubba deras dogmatiska öfveriy gelse. Hans alla bestämningar i läran förbigående framställningar tjena dem till väckelse och lif, utar att derföre formen, som deras religiösa öfvertygelse en gäng tagit, brytes sönder. Han görsäledes mer: godt än onåt. På sin fabrik har han ock upptagi en stor mängd af fattiga barn, hvilka der öfvas til arbete och få undervisning. Säsom en menniskovän lig man älskas han af den stora allmänheten; mer med presterskapet har han upphäft all gemenskap Han vill skapa för sig sjelf och omkring sig sjel bilda enxkristenhet, ehuru det ännu ej lyckats. Man behöfde icke närmare tränga in i Wärtem bergska finanserna, än att lära känna dess mänge fattiganstalter, för att veta, att landet, trots sin rik: regetation, dock är fattigt i sig själf. Jorden mi vara huru god som helst; blir befolkningen för stor alstras fattigdom. Det ärsannt, som redan är anmärkt att 1 -arje arbetare har sin jordlapp. Men buru stor: Kanske icke större än torget i en liten svensk stad Deraf kan dock icke en hel familj lefva. När nt fabrikerna taga bort förtjensten att spinna och jern banorsa formännens förtjenst (ty hvarje vingärds agare är tillika värdshusvärd, som försäijer och mi uterar ut sina produkter) och kapitalerna genom mma jernbanor hopas på somliga ställen och hän. der; så är det klart att fattigdom skall uppstä. Ne kommer dertil!l, att genom revolutionen egendoms värdena sjönko 30 prog., att öfversvämningar och missväxtär följde näst efter revolutionsäret. Armo. det, nöden och penningebristen på landsbygden hai derigenom ännu mer ökats. Det blef derföre i gäl beslutadt i Standerförsamlingen, att man af för han den varande tilgängar skulle taga medel ait betale statsskuldens räntor, utan ait göra nya pälagor för detta ändamål. Der fick jag höra en skildriog a landets tilistånd i ekonomiskt afseende, som man ickt kan a då man flyktigt reser genom de bördig sädesoch vinfälten på en jernbana. Också, hva anes icke fattigdom och nöd i vära dagar i de zamla Europa! Stackars verldsdel, du är för gammal! Disa barn äro för mänga (här i Wärtember; finnas trakter med 12-, 14,000 invånare på qvadrat milen); du kan ej föda dem alla. Ken väl ocksi vara, alt många af oss bafva för mycket, medan an dra hafva alltför litet. Men äfven om det som fia nes skulle delas jemni på alla, blef det ändå ej myc ket på hvar. Här finnas i bergsbygden fattiga, son icke kusna förtjena mer än 3 creutzer om dager (Forts följ: 3) Utgifvare af Säddeutscher Scbulbote; Beitröge zu Christlichen Pelagogik und Didaktik, m. I. skrifter 6) En berömd och lärd kyrkohistorisk författare oc! profeszor. ) Icke alls slägt med den ofvannämnde Carl Werner ) Den Jakobiska kyrkan skulle vara den apo foliska den Petrinska åen katholska, den Paulinska dåer protestantiska, och ändtligen den Johanneiska den som Gust. Werner kommit på jorden att grunda Enligt anmälan till poliskammaren rv daremästaren Josef August Galny, bonde vid Ve sterlänggatan, att dess lärlingar Albert Löfgren ec Nils Linus Alin för honom erkänt, a:t de olltseda förlidet är tid efter anaan uti hans bostad oloflige: tillgripit åtskilliga borstar och dcesamma försält til icke mindre äv 20 serskilda personer, voro till i def icke allenast de ifrågavarande lärlingarne, utan äfver alla de hvilka tillbaovdlat sig tjufgodset, till förhör poliskammaren inställde, äfversom ärnu en anna! person, hvilken jemväl för olodlig handel af Galn: änltan Viositatian är hace All tillkänna harvctarn vv