Aftonbladet – 2 augusti 1852, sida 3

nad af nägon jord, huru liten denna än kan vara. c Sjelfva daglönaren har utom sin lerkoja en liten jord-r läpp att odla. Dä nu arbetslönerna stä mycket lägtr — 16—24 kr.:om dagen — och arbetet isynnerhet it vingårdarna är mycket ansträngande; så följer deraf, att högst obetydlig tid blir öfrig för själsbildning. Detta var den ena omständigheten; den andra är den, att i intet land af Europa de kristliga gemenskaperna (Gemeinschaften), motsvarande vära konventiklar, äro så talrika som i Wärtemberg. Der nägon fattig arbetare eller mera förmögen godsbesittare ingätt i en sädan gemenskap, bekommer han en bildning af den art, som kristendomen i så hög grad förmär att gifva. Ingår han der icke, blifver värdshuset i byn och lifvet der vanligen hans lifsprincip: då läser han icke mer i Psalmboken eller Bibeln, som han lärt i skolan, utan sköter sitt arbete och förströr sig deremellan på värdshuset, icke med läs ning der en gäng t. ex.af tidningar, utan med hva:jehanda samtsl om alla möjliga ämnen, som han kan fatta. Han slumrar andligen in i en tung sömn, hvarutur endast det trängande arbetet eller vinflaska: kan väcka honom. Man skall dock ingalunda före ställa sig den Wirtembergska allmogens värdshusli säsom vära arbetande klassers kroglif. Det kommer nästan aldrig i fräga, att nägon dricker sig drucken utan arbetaren eller bonden sitter blott på värdshu set .och bänger, med tobakspipan i munnen och er flaska öl och vin för handen. Äfven qvinnor finne: man ofta der i sällskapet. Det är egentligen ingen ting annat som förloras än en dyrbar tid och nagr: kreutaer i penningar. — Förstånd och helsa löpa ick fara gerom detta värdshuslif. som genom kroglifre hos oss. Då man nu har en välordnad skola och barzen genom plikt, ofta fängelse, hällas i skolan; sö följer det af sig: sjelf, att alla sädana biand de ar betande klasseraa — och de äro ändå flertalet — fu: hvilka Bibel och Psalmbok icke blifvit annat är er död boksiafskunskap, icke skola fråga efter eile sjelfva bjelpa till att undervisa sina bara, Deras egen sjelfbildning och sjilsodling går med detsamm: förlorad. De hafva ivgen särskild orsak, hvarföre d skulle förkofra sig, ty vinbergen kuona de odia bk väl utan, som med kunskaper. Deras oädling fordra; blott kroppskrafter och inärdighet. Wärtembergarei är till sitt lynne och-hbela väsende, säsom alla Schwa bare äfven, nägot hvad man kallar schwerfällig, d.t. hvad vi skulle säga tungrodd, otymplig, trög och dis graciös. Det ligger ingen elasticitet, lust och rörlig-: het i hans själsoch kroppskrafter. Det blitver der I. före vid hvad det var i skolan och hos en stor del;l en gäng så mycket. Det är ocksä hufvudfelet oc: hufvudolyckan med det tyska folkskoleväsendet öfre; hufvud, att det icke innebär några garantier för enl: folkbildning. som utvecklas utur och genom sig sjelf I Toge man med ett slag bort alla folkskolor, så skul: folkbildniogen med ens sjunka ned och snart biifv. lika med noll. Man stimulerar oupphörligt utifrä: och ofvanifrän, utan att nafva inlagt i folkets ege sköte momenter, hvarigenom folkbildningen kan bär: sig sjelf, d. ä., med andra ord sagdt, hemundervisnin: och skolundervisning äro så totalt skilda från hvaärsvdra, att den sednare kan ske, utan den förra. Mer det är just detta, den :cke borde kunna. Annorlunda förhäller det sig dock med den mindr: del af folket, hos hvilken Bibelns kunskap blifvit er lefvande öfvertygelse, som skänkt ät det naturliga tröga och godmodiga temperamentet en py lifsprincip och ästadkommit en; verklig viljans och hjertats för ändring. Om de ej läsa med sina barn, hvilket icke heller de anse sig behöfva, sä bedja de ätminston: med dem, tala och förmana, samt föregå dem. med exempel; och detta verkar naturligtvis vida mera bil dande, än om de skulle bjelpa skolmästaren med läs ning. Hos denna klass af folket kan man räkna er bildning, som icke är obetydlig; men denna är ickt heller någon annan, än den, som alla folk och alla folkklasser kunna komma i besittning af och är ick: något särskildt utmärkande för det wiärtembergsk: folket. Endast deruti ligger det särskiljande, at: denna bildning näres genom och har sin form uti en mängd särskilda broderskaper, hvilka i grunden allz äro ense, men till namnet dock, efter olika författa.res skrifter, som de läsa och begagna vid sina hus andakter, olika. Sädana broderskap kan mani Wir temberg urskilja 3:pve: Michelianer efter bonden Michael Hahn 1819, hvilka drifva mera på Helgelsen och Kristi efterföljd, Pregitzerianer efter kyrkoherden Pregitzer -; 1824, som bufvudsakligast hälla sig vid rät-j. färdiggörelsen och tron, samti de gamla pietisterna, hvilka gå en medelväg mellan bäda och helst läsz den gamle Johan Arndts, Speners m. fl. nyare isam: ma anda utgifoa skrifter. Lagligen äro dessa broderskap eller konventiklar tillätna; presterna ej allenas bevista dem, utan äro äfver dertill lagligen förpligtade. Men när de bevista dem, så betraktas de icke . egentligen som lärare, utan mera som bröder. Däl: uti dessa broderskaper eller gemenskaper folk af allzl. stånd, äfven af de s. k. bildade ständen deitaga; stl är det klart, att de skola verka ej allenast kristligt, utan äfven allmänt bildande på folket. Jag har hör: l. flere aktningsvärda Wäde politiska och kyrkliga 105: med höga embeten 2) såga, att medlemmaäroe 8! dessa broderskaper utgöra det Wäriembergska foike: egentliga kärna. Hvad ett sälunda hos folket sjelf utveckladt sj-1ständigt religiöst lif förmär att verka, kan bäst siutas deraf, att på samma gäng rom decna företeels: är en verklighet i det Wuärtembergska landet, är du å andra sidan visst, att tlertalet af landets folzskol:lärare genom de tvenne statsseminariernas inflytelse äro, hvad man ka lar, rationalistiskt sinnade 3). Genom det religiösa folklifvets tillvaro ha verknis garna af statsrationalismen blifvit tillinteigjorda. Es icke ringa del i ifrsmskapande af detta förhållarde bar dock det Wäriembergska presterskapet, sora i allmärbet lifvas af samma avda sva är ridande i broderskapen och kanske för ärbundraden sedan vari: de första verkiygen till dess uppväckande. Blott här Stuttgart bar jag lärt känna 3:ne längt utom dt Wärtembergska landet vida bekanta, ovanligt utrustade och högt begäfvade endliga män, skalden och stadspastorn Albert Knapp, prälaten 4) och stsåspustorn Kapff samt 2:ne stadspastoroa Burk, utgifvare aut Chri stenbote, Bengels Biografi w. fi., och hvart man reser NN NS In mm m— 2) T. ex. den 1848 afgängre cultusministern, som dock ej var pietisterca särdeles tillgifven. 3) Det var mig reden under förra resan 1850, 6å man talade om Wärtemberg, en gäta, kuru i ei: land, der kanske hälften af hela presterskapet oc! en icke obetydlig del af folket är lefvsnde, troende kristna, det kunde vara möjligt att flertalet af skollärare skulle vara rationpalistiskt sinnade. M denna gäta har nu blifvit löst. Reg. var ej välvilligt stämd mot pietisterna, isynnerhet nägra i konsistorium; den ville genom seminarierna bilda en motvigt, och tillsatte derföre sädana föreständare, sor: mera närmade sig eller kanske öfvergingo deras egna rationalistiska tänkesätt. De Straussiskt eller Hegelianskt sinnade i landet ville regeringen äfven till nägon del göra till viljes, och så uppstod ardan i ofvannämda 2:ne seminarier. 4) En lemning efter den gamla biskopstiteln. Lapdets protestantiska del (goda ?, af befolkningen) är indeladt i 55 dekanater (prosterier) och 7 pri laturer (lika med vära biskopsstift), hvilka alla subordivera under konsistorium, der prälaterea dock äfven kunna vara medlemmar. Prälaternas 1-1 ning är doek högst systematis I allmänhet an1 a a Pod KIA lad a Ber