Aftonbladet – 28 juli 1852, sida 3

af gemena osanningar, och vi upprepa derföre, att vi, så väl som kamraterna, blifvit ända från början rättvist och väl behandlade; men saken var den, att det fanns ibland dem många sädane, som aldrig dugde till något hemma, hvarföre af dem icke kunde väntas stadigt och ärligt arbete här. Austers i Hangvahr den 21-Juli 1852. Östmark socken : Hinrik Hinriksson. Nils Nilsson. Johan Olsson. Johan Eriksson. : Anders Olsson. Olof Hindrikssonr. Yngre Hindrik Hindriksson, Olof Andersson. Erik Larsson. Maria Nilsdotter. Wittsan socken: Mattes Johansson, Mattes Jönsson. Riktigheten häraf intygas af oss på en gäng närvarande vittnen. A. Nilsson, ifrån Calmar. A. Pettersson. Vi undertecknade wermlänningar, :som under flera ärs tid varit i arbete här på Gottland, instämma äfven uti hvad våra ofvantecknade landsmän skrifvit, och det torde vara öfverflödigt, att vi säga mera om detta land än, att vi här befunnit oss väl, ty eljest hade vi säkerlignn icke stannat sä länge här på ön. Ledsamt är det likväl för hvarje wermlänning, då sädana landsmän hitkommit, som icke vilja eller kunna arbeta, och derefter genom, tiggeri och utspridande af osanningar skämma ut hela nrtionen.. Här säväl som ännorstädes mäste man väl arbeta. för att förtjena,! men den duglige arbetaren finner numera här alltid tillfälle till förtjenst och en tacksam jordmån. Stafnäs socken, Gustaf Alvin. Arvika socken, Johannes Persscn. Sunne socken, Petter Eriksson. Alster socken, Anders Bryngelson Ek. Förestående underskrifter äro efter eget godtfinnande och frivillig erkänsla med styrd penna af hvarderas egen hand undertecknad, som härmed intygas af Auster, dato som ofvan. A. Nilsson, A. Pettersson, ifrän Calmar och Mortorp. ifrån Smäland af Krono-: bergs län och Rysby socken. I sammanhang med ofvanstående torde det jemväl tillåtas mig i största korthet vidröra en i Svenska Tidningens morgonupplaga för sistl. lördag införd artikel rörande samma ämne, emedan den i min tanka utgör ett icke ointressant prof på takten och ärligheten hos den politiska fraktion och dess publicistiska organ, som företrädesvis påtagit sig det maktpåliggande värfvet att verka till pressens mo-l raliska förädling, samt i öfrigt lära den svenska allmänheten rätta betydelsen af ett konservatift reformerande, handlingssätt. Aftonbladets läsare torde härvid benäget erinra sig, att den här omnämnda böneskriften i de 27 wermlänningarnas namn, hvilken befanns införd i Dagbladet på samma dag och timma som den utkom i tidningen Folkets Röst, innehöll en ganska kränkande beskyllning mot undertecknad, under uppgift, att ifrågavarande wermlänningar hade genom svassande kungörelser, dem Jag skulle låtit publicera i kyrkorna i Wermland förlidne vår, blifvit narrade att öfverresa till Gottland, att söka arbete hos myrodlingsbolaget, der de emellertid blifvit så uselt behandlade att de icke kunnat lifnära sig utan måst återvända, så blottade på allt, att de nödgades anropa al!mänhetens barmhertighet. Jag svarade härpå genast, såsom saken förhöll sig, att jag ejj vore i tillfälle afgifva någon förklaring öfver: deras klagomål, emedan jag hvarken hade direkt befattning med arbetena på Gottland och med dervarande arbetspersonal eller hade låtit några kungörelser utgå till Wermland hvarken under sistlidne vår eller den föregående vintern, ej heller i öfrigt så noga kände alla de omständigheter som föregått wermlänningarnas resa till Gottland i år, att jag tilltrodde mig derom ingå i skriftvexling, hvarföre anledningarna till de förmenta klagomålen voro för mig främmande. Några dagar sednare anlände från Gottland! de handlingar som redan -blifvit publicerade och hvilka redan tillräckligt ådagalägga obehörigheten och sanningslösheten af de i wermlänningarnas namn giorda uppgifter, äfvensom! att de wermlänningars resa till Gottland, bland; hvilka de tjugusju befunno sig, föranledts af, en brefvexling mellan landshöfdingen eller; landshöfdingeembetet i Wermland och bolagets disponent. När sålunda halten af det emot mig gjorda anfallet hunnit tillräckligt ådagaläggas, inträffade det stadium då den moraliskt förädlande, Svenska Tidningen ansåg det vara tid att! uppträda i frågan. Huru skedde nu detta? I Månne Svenska Tidningen refererade innehållet af de från Gottland msända protokoll,j hvaraf det inhemtades, att en i åtskilliga der-! varande wermlänningars namn der uppsatti klagoskrift till konungens befallningsbafvande! blifvit vid deras personliga hörande helt och; hållet förnekad såsom understucken; att en större del af namnen blifvit ditsatta utan deras vetskap; att de yrkade åtal mot den som skrifvit skriften och gåfvo dementi åt klagamålen öfver behandlingen? Eller omförmälde Svenska Tidningen att ett antal andra wermlänningar på ön gifvit en förklaring i motsatt riktning och förklarat sig fullt nöjde och belåtne? Eller upplyste Svenska Tidningen om det märkliga förhållande, som wermlänningarne sjelfve vid förhören uppdagat, att åtskillige bland dem utgjorts af orkeslöse stackare, hvilka socknen låtit uppkläda för att blifva af med dem och få dem med på resan? Eiler vidrörde Svenska Tidningen det förhållandet, att åtskillige af besagde wermlän-j ningar visat sig fallne för lättja och sysselsatt sig med singling) och annat spel, m. m.? Ingalunda. I det stället förekommer, först i Svenska Tidningen och derefter i Folkets Röst, en för ändamålet ganska: lägligt tillverkad insänd artikel, å nyo riktad emot undertecknåd, hvaruti införes en kungörelse från myrodlingsbolagete, som uppgifves. hafva blifvitj och sannohkt äfven varit uppläst i åtskilligal kyrkor i Wermland; erbjudande arbetsförtjenst på Gottland åt wermlänningar. oh På grund af sistnämnde kungörelse hafva