Aftonbladet – 24 juli 1852, sida 2

Lord Rosss jätte-teleskop. (Ur Frasers Magazine.) (Slut frän torsdagsbl.) Understundom var den lysande materien oredig som ett chaos, och framställde ingen ydlig fläck; andra massor syntes i hennes nedelpunkt innesluta en fast kärna, hvarikring naterien samlade sig. Vid de första försöken med det stora teleskopet, betraktades Orioms nebulosa, som det för ett dubbelt försök mest lämpliga föremål. Den var en passande måttstock på instrumentets styrka och riktigheten af Herschells id. Den första gången man anställde observationer var natten icke gynnsam och man ansåg sig icke kuuna begagna hela den förstoring spegeln tillät, utan nedsatte denna derföre till hälften. Oaktadt denna olägenhet såg man helt tydligt att allt hvad som omgaf Trapescit var en massa af stjernor och att nebulosan gaf de otvetydigaste tecken till upplöslighet. Denna förmodan bekräftades fullkomligt af sednare observationer. Orions märkvärdiga nebulosa, himmelens under och ära, är nu synbarligen upplöst. Hvad man ansåg som ett dunkelt punkteradt rum har visat sig vara en hop lysande stjernor. Då man i den stilla natten åskådar en sådan, erinrar man sig den Heliga Skrifts ord: Gjorda dina länder såsom en many; jag vill fråga dig: säg, är du så klok? Har du en arm som Guds arm? Kan du . binda tillsammans sjustjernans band eller lösa . Orions band? Kan du hemta morgonstjernan fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sina barn? (Hiob, kap. 38). Nebulosernas antal och olika beskaffenhet är häpnadsväckande. Firmamentet är fullsatt dermed. , Man indelar nebuloserna i klasser: 1) stjernhopar i hvilka alla stjernor kunna urskiljas; 2) sådana som man anser möjligt att upplösa; 3) dimfluäckar i egentlig mening, som motstå hvarje teleskopisk kraft; 4) planetariska dimfläckar, som utmärka sig genom sin runda, regelmessiga, skarpt begränsade gestalt och fullt likformiga klarhet, men skilja sig från stjernorna genom sin utomordentliga utbredning (ofta en half minut och deröfver i diameter) och sitt matta ljus; 5) dimstjernor som ega en förvånande klar kärna, liknande en stjerna, och hvilken är omgifven af ett töckenartadt omhölje. Dimstjernorna kunna återigen delas i ringformiga, spiralformiga o. s. v. Vi kunna icke bättre sluta detta ntkast än genom att anföra ett ställe, der sir John Herschell yttrar sig om nebulosernas theori: ,Under hvilken synpunkt man än betraktar nebuioserna, lemna de för spekulationen och aningen ett gränslöst fält. Hvem vill betvifla att största antalet af dem består af stjernor? Den menskliga inbillningskraften förlorar sig bland dessa i lager öfver hvarandra liggande stjernsystemer, i dessa öfver hvarandra hvälfda otaliga firmamenter. Om det är sannt — och Idet är åtminstone sannolikt — att det ges en Ifosforartad och sjelflysande materia, som anträffas 1 den oändliga rymden under gestalten Jaf moln och dimma; om denna materia, hvilken antager former lika sällsynta, som dem vinden tilldelar molnen, förtätade sig kring I vissa stjernor, så att de gåfvo dessa ett koI met-artadt utseende, hvilken är då, så fråga I vi oss, denna dimmiga materias bestämmelse? Blir hon absorberad af stjernor i hvilkas närhet hon kommer? eller låter: hon dem tilllväxa, i det hon förtätar dem i ljus och värme? Eller bildar den genom sin egen småningom sammanträngda tyngd särskilda stjernor? Tjenar den genom sin utbredning nya stjernsystemer till underlag? Alla dessa frågor äro lättare att framställa än att besvara. Icke degto mindre vilja vi låta fakta tala och fördubbla noggrannheten och ihärdigheten vid observationen. Dubbelstjernorna hafva Iredan för forskningen yppat sina hemligIheter; vi kunna sålunda hoppas att vi genom en omsorgsfull undersökning af nebuToserna-skola utgrunda alltmera af deras innersta natur. Det är ännu omöjligt att afgöra hura långt de af vetenskapen fullkomnade observationsmedlen tillåta våra blickar latt framtränga i den oändliga rymden. Det läns teleskoper och mikroskoper. I den mån Idet lyckas att förhöja kraften af en spegel eller lins, i samma mån skola nya verldar upIpenbara sig för oss. Det som vi ännu anse Isom en gestaltlös atom; skall en dag synas för oss som en bestämd kropp, och himme:llens obestämda ljus skola antaga begränsade former. Jätteteleskopets styrka är särdeles märkbar vid planeternas betraktande. BSaturni dubbelring ses med underbar noggrannhet och dess drabanter synas starkt lysande. Bland de säilsamheter som Royal-Society, eger, finnes en af högt värde. Det är väl blott en liten, omkring nio fot lång tub af papp, som på ena ändan bär en spegel af två tum, fyrå liniers diameter, men detta miniaturteleskop är öfverhufvud det första som blifvit förfärdigadt, kortligen det är det af den odödlige Newton uppfunna och af bonom sjelf konstruerade teleskop. Eburu litet detta teleskop är bredvid lord Rosses, så skrifver dock dess uppfinnare den 16 Mars 1641 till Royal-Society,: Jag har med det af mig förfärdigade teleskopet observerat mycket aflögsna föremål, bland andra månen. Innan vi sluta berättelsen om de under vi .Ivid Parsonstown sågo, mäste vi omtala den ifver .Ihvsrmed lord Rosse egnar sig åt vetenskas perna: Icke nöjd med att ha förfärdigat verlAR TR RR AR TK