Aftonbladet – 21 juli 1852, sida 2

nyare underrättelser inlupit från åtskilliga ställen af Tyskland, hvilka bekräfta medlets utmärkta verkan i förenämnde sjukdom: onKönig är:visserligen känd som trovärdig och skicklig veterinär, men vi trodde oss lika fullt böra uppskjuta meddelandet af hans förfaringssätt till dess nägon annan veterifiär intygat sänningen af hans uppgilt, synnerligast då man haft exempel på att alla hittills beprisade botemedel, som äfven af kända personer rekommenderats, varit af ringa effekt i denna mördande sjukdom. Sedan ryska djurläkaren Busse; i Herings Repertorium der Thierheilkunde (första häftet för i är sid. 1 till 24), meddelat sina äfven häröfver anställda försök, som till alla delar instämma med Königs om jernvitriolens utmärkta verkan i bemsälde sjukdom, hafvå vi ej dragit i betänkande om reproducerandet af det hufvudsakligaste ur dessa båda upp: satser. — Vi vilja först anföra Königs berättelse: I November 1849 förekom lungsjuka på den iKyritz belägna egendomen Henrichsfeldf. Å godset underhöllos 35 kor, hvilka under högoch sensommaren utfodrades med gröna och vattenbaltiga växter, samt erhöllo derjemte 8 å 12 lod salt dågligen för att reta törsten och följaktligen höja mjölkafsöndringen. (Om det dagliga användandet af saltet fick jag först längre fram kunskap). Samtlige djuren hade i fyra veckor varit behäftade med bosta, och det första tydliga sjukdomsfallet anmäldes den 16 November, utan att man dock anade lungsjukans närvaro. Det insjuknade djuret, som för 6 å 7 veckor tillbaka hade blitvit uppköpt vid byn Blankenberg, undersökte jag den 18 och rädde ägaren att genast döda det, för att om möjligt förekomma sjukdomens spridande. Dock tre dagar sednare spordes ytterligare trenne fall i sjukdomens anda stadium, nemligen med febersymptomer, så att lungsjukans fulla gestalt numera ej kunde misskännas. Alla korna voro icke allenast väl födda, utan till större delen feta, och mjölkafkastningen kunde vid en sädan utfodring ej vara annat än betydlig. De synbara slemhinnorna befunnos kos dem alla naturliga; och med undantag af hostan voro afsöndringarne och uttömningarne normala hos alla, förutom hos de tre insjuknade. — Lungsjukans symptomer äro i öfrigt så väl kända, att jag tror mig kunna förbigå deras uppräknande. Doktor Rademacher hade genom sin skrift fästat min uppmärksamhet på ena empirisk kurmetod, nemligen jernpreparaternas användande i astheniska (svåghets-)sjukdomar, och då min erfarenhet öfvertygat mig att vi beklagligtvis ej 5gde nägot säkert medel mot lungsjukan, och att de fiesta lyckade kurerna mäste tillskrifvas slumpen, beslöt jag göra ett försök, och kunde så mycket heldre företaga detsamma, .som Rademacher anger att läkemedlet. snarligen skall förskaffa bjelp eller lättnad. 4 Pere Jag valde jernvitriol för dess billiga pris och gal deraf ät alla de kor, som mer eller mindre hostade eller befunnos i lungsjukans första stadium, !, uns (omkring ett lod vikt.vigt) tvenne gänger dagligen, upplöst i 1!, .å 2 qvarter vatten; hvaremot de tre i andra eller feberstådium sjuka korna bekommo 6 drachmer (omkring sex qvintin vikt.vigt) tre gånger dagligen. Jemte denna enkla behandling erhöllo de hackelse med tillsats af potates, rofvor och gröpe i ett förhällande ungefärligen lika med föregående utfodring. Hö gafs blott en gång om dagen, och i mindre mängd. Genom blotta bruket af jernvitriol på det uppgifna sättet, märktes redan efter nägra dagar en förbättring hos alla korna. Exkrementerna voro väl digererade, förblefvo grötlika, förlorade den vattenaktiga beskaffenheten och erhöllo en svart färg af jernet. Atlusten förbättrades, lifligheten tilltog, mjölkafsöndringen blef. rikligare och hostan förminskades. — De tre i andra stadiet sjuka korna, hvilka stodo i ett serskildt stall, förbättrades hasteligen öfver all förväntan, och efter sex dagar voro blott hosta och det vid auskultationen å venstra bröstväggen märkbara ljudet de enda symptomerna. Emellertid fortfor jag med den större dosen jernvitriol; ja jag gat till och med ett uns tre gänger om dagen och det flera dagar å rad. Likväl är denna dosis maximum, som utan fara kan försökas. Sedan jag fortsatt med jernvitriol i två veckor, trodde jag mig böra dermed upphöra nägra dagar, ehuru korna ännu hostade nägot och fullständig läkning sälunda icke var uppnädd. Men härefter insjuknade tvä gamla kor, , hvilka sedan en längre tid hade lidit afen kronisk bröstäkomma, och sjukdomen gjorde hastiga framsteg. En af dessa kor dog, den andra. slagtades, emedan läkning syntes omöjlig. Vid obduktion befunnos dessa djur icke allenast angripna af lungsjuka, utan hade äfven flera vabrbölder. Fastän dessa bäda kor äfven förutan lungsjukan varit hemfallne ät döden, visade den öfriga hjorden att läkningen ännu icke lyckats. Jag tog åter min tillflykt till jernmedlet. Fjorton dagar förgingo och djuren syntes bättre, men hostan upphörde ej, och jag vägade icke. fortfarande bruka medlet mot en ännu icke besegrad fiende. — Men knappast: hade nägra dagar förlidit förr än flera insjuknade, och jag säg mig nödgad återigen tillgripa det omnämda lä kemedlet. De endast hostande korna gaf jag såsom förut, och de i andra stadiet befintliga den angifna starkare dosen, hvarmed jag förenade kräksalt. Snart öfvertygades jag att detta bimedel kunde undbäras, och ätergick till jernet enbart. Vid ett fall voro inflammationssymptomerna päfallande, så att jag gaf salpeter i stället för jern, men mäste upplefva en oangenäm försämring och äter anlita jernvitriolen. Anda till den 23 December ingäfvos alla korna, alltsä äter omkring 14 dagar; men då jag oupphör ligt bar fruktan för det länge fortsätta bruket afjernvitriol, lät jag försvaga dosen och trodde denna vara tillräcklig, dä hostan i allmänhet ej var betydlig. Men då ingifningen upphörde, tilltog hostan, synnerligast de första dagarna af Januari. Tillika insjuknade en ko sä häftigt, att jag af dess tillständ ej kunde förvänta någon läkning och mäste slagta den. Visserligen tog jag äter till bruk med jernvitriol; men det syntes mig, som nägot underhöll sjukdomen och var af motsatt verkan till-jernet, hvilket icke kunde ligga allenast i fodermedlen. Jag blefnu uppmärksam på det dagliga förtärandet af koksalt, och erfor att 8 å 12 lod koksalt förtärdes af hvarje djur, hvilket i denna mängd kunde. ha en motsatt verkan till jernet. Saltfodringen inställdes derföre på 8 dagar och alla kor gäfvos en starkare dosis jernvitriol, från 6 drachmer till I uns två gånger om dagen. De derpäå följande 14 dagar förminskadesvitrioln från !, uns till. 6 dracbmer, och två gänger i veckan fingo de nägot salt, omkring 2 lod per stycke. Sedan saltifningen blef sparsammare, förminskade sig äfven ostan med hvarje dag, sä att efter tre veckor aftog sjukdomen utan vidare sjukdomsfall, och uppnädde derefter sivt fullständiga slut. Om ock min erfarenhet om jernvitriols användande mot lungsjuka ännu är bristfällig, har jag dock icke allenast öfvertygat mig att detta medel var ett vwerkligt botemedel i de anförda sjukdomsfallen, utan jag har äfven vunnit-en annan öfvertygelse, nemligen att jernet i motsvarande sjukdomar. är ett härligt botemedel; och derföre har jag ansett mig icke böra länOSTEN ENE se RR FEN BERN