slägtad med doften af violblomman, som vårtiden vexer så rikt derutanför. Nu höres jägarhornet ljuda så lifligt och kraftfullt. Fogeln flyger bort ifrån fängelsegallret, solstrålen försvinner och det blir mörker uti fångens rum, mörkt i den onda mannens hjerta, men solen har dock lyst dit in, fogeln sjungit derinne. Dröjen, dröjen, j sköna. valdthornstoner! Aftonen är mild, hafvet spegelblankt och stilla.