Aftonbladet – 21 juli 1852, sida 2

Det är rigtigt sannt. Det är en faslig historia! sade en höna, och det långt från den del af staden der händelgsen icke passerat. Det är en faslig historia som går i hönshuset! Jag törs då visst inte sofva allena i natt! Det är för väl att vi äro så många tillsammans på stången! Och så förtäljde hon historien så attfjedrarne reste sig på de andra hönsen och tuppen lät kammen sloka ner. Det är rigtigt sannt. Men vi vilja begynna med begynnelsen och den var i en annan del af staden i ett hönshus. Solen gick ned och hönsen flögo upp, en bland dem, hon var hvitfjedrad och lägbent, lade ordentligt sina ägg och var såsom höna på allt sätt respektabel; innan hon flög upp på stången, plockade -hon sig med näbben, och så föll en liten fjeder bort från henne. Der gick den sin kos! sade hon, ju mera jag plockar mig, dess vackrare blir jag måhända !, Detta sade hon helt: och hållet på skämt, ty hon. var.den muntraste blands:alla hönsen, för öfrigt mycket respektabel; och så somnade hon. Mörker rådde rundtomkring, höna satt bredvid höna, och den som satt närmast den muntra hönan, sof ej; hon både hörde och. inte hörde, som vi något hvar här i verlden borde göra om man vill lefva i fred och ro; men naturligtvis måste-hon ändå söga till sin andra grannhöna: börde du hvad som här yttrades? Jag nämner ingen, men det är en höna som vill plocka sig för att se bra ut! vore