Aftonbladet – 17 juli 1852, sida 2

fven under sin lysande saison, så kan ni göra r en föreställning om hvad dem kan vara 4 in saisonsimorten, det vill säga då den, gsåsom för närvarande, förlorar den obetydliga flighet som dencerhöller genom vagstiftande såren och senaten. Om för öfrigt, till följd af ett långvarigt egn, några salonger detta år öfverskridit den vanliga tiden för sina sessioner, så har Juli månad nu helt tvärt för den stackars politisen tillslutit denna sista tillflyktsort. Den vet cke mer hvar den i Paris skall hvila sitt hufvud. Det vore hos pressen som den naturligen borde finna tröst, men ni vet huruvida pressen är i tillfälle att gifva någon sådan. Lagstiftande kårens sista sessioner och bådskapet, insurrektionen i provinsen Constantine, den föregifna komplotten mot presidentens lif, hafva varit bastigt uttömda ämnen. Komplotten, i början af några tidningar framställd i de dystraste färger, har icke bibehållit denna förfärande fysionomi. Jag vet icke hvilken allmänhetens instinkt som hade borttagit den redan innan den officielt förlorade densamma, och jag delade i detta afseende den allmänna åsigten, så att jag icke trodde mig böra derom särskilt tillskrifva er, öfvertygad som jag var, att om jag gifvit händelsen den karakter som man ville tillägga den, jag hade haft att med nästa post motsäga mig sjelf. Konspirationen, komplotten, äro såsom åskan; den uppkommer icke gerna annat än i en med elektricitet mer eller mindre mättad atmosfer. Nåväl, i vår finnes för närvarande ingenting annat elektriskt än telegrafen. Sinnena befinna sig i hvila, måhända äfven i ett tillstånd af tränsjuka; en värme af 32 å 33 grader bidrager i sin mån dertill. Skugga och vatten, se der dagens passioner. Också njuter hela verlden deraf eller sträfvar derefter. Huru skulle väl våra tidningar kunna motstå så många orsaker till hjelplöshet? Det är att frukta att vi till hösten skola se blad: af mer än ett slag falla. Bland dem af dessa tidningar; som sträfva att genom löftet om intressanta ämnen, qvarhålla sina abonnenter, är le Pays, icke den minst märkvärdiga. Denna ,det närvarandes ömma vän, räknar, efter hvad det synes, på det förflutnas dragningskraft endast för att fånga läsare, och det är med porträtter af Thiers, Guizot, Bugeaud och andra notabiliteter från den parlamentariska perioden som den söker fylla tomheten i den representativa. För min del är jag Pays,, eller rättare hr de la Guerronniere, förbunden för det han kommit på denna ide. Min korrespondens med Aftonbladet, kansej undgåatt äfven låtar mig: känna olägenheterna af en alltför stor: politisk-ödslighet, och då jag personligen känt, och till och med varit: intimt förbunden med flertalet af de män, hvilka hr-de la Guerronniere företagit sig att teckna, så skulle det vara mig ett stort nöje om det kunde intressera edra läsare om jag företoge att kontrollera hans porträtter och, då så fogar sig, dertill läggerännu några drag. Säledes, om ni tillåter, vill jag i mina följande bref, utan att derför upphöra att gifva er en allmän öfversigt öfver våra förhållanden, innan jag afslutar dem reservera några rader för den biografiska kontroll hvarom jag talat, och detta så länge tills vår politiska verksamhet, genom att-återtaga sitt fordna lopp, återför mig till ämnen som äro mera för dagen och följaktligen af mera vigt. Jag iullföljer således: Under den parlamentariska regimen var det ganska brukligt att vid den legislativa sessionens afslutande uppgöra en öfversigt öfver ställningen. Det faller af sig sjelft att de ministerielle och oppositionen fingo denna öfversigt högst olika. Enligt ena partens utsago åtnjöt landet ett fullkomligt lugn; enligt den andra herrskade ett djupt missnöje; men emellertid läto under deuna regim alla röster hörs sig, allt var fritt och öppet; det var lätt fö! ett..Went Och. kalt, fittård. att, äfven mid gen. För närvarande är förbållandet icke me detsamma, Det finnes i sjelfva verket icke mer än en röst som talar fritt och med eclat; det är den som gillar, berömmer, applåderar: och den motsatta rösten existerar icke mer. eller har en alltför svag och rädd tillvaro fö att kunna tjena till motvigt och kontrollant på den förra. Det är följaktligen ganska kinkigt att rätteligen veta bur det förhåller sig med allmänna opinionen, hvad den tänker om presidentens politik och det första profstycket på det system han grundlagt. Se här så vidt Jag kunnat finna, hvad det upplysta Frankrike tänker i dessa ämnen. Fruktan för nya revolutioner och omstörtningar, huru rättmätiga de än må vara alltid medförande många allmänna och enskilda olyckor, låter det med ett visst tålamod fördraga Louis Napoleon, hvars djerfhet föröfrigt icke undgått att imponera på mången. En och annan god åtgärd har ock måst erkännas äfven af dem som högt uttalat sig mot orättmätigheten af den makt, som genomdrifvit dem... Men å andra sidan anser man en mängd-åtgärder ha vidtagits hvilka varit mera skenbara än verkliga, och andra som man anSR LEAR Nr ra mn AA ARR ER