Aftonbladet – 16 juli 1852, sida 2

samma resultat, ehuru på olika vägar. Häraf öljer således att yttersta högern icke fruktar någon ting högre, än att Preussen med upp; pffring af sina bandelsprinciper skulle ingå i en öfverenskommelse med Österrike. Härtill kommer att Neue preussische Zeiung, utom tullfrågan, vill åt ministeren d. v. ;. premier-ministern von Manteuffel (inrikes ministern von Westphalen är en af junkerorganens bästa vänner), äfven för en annan saks skull. Den vill från den s. k. allmänna opinionens centralbyrå aflägsna den famöse herr. Quehl, hr von Manteuffels intime agent, hvilken ni förmodligen känner tillräckligt genom mina föregående bref. Hr von Manteuffel är hans stöd: inde irc! Och tullfrågan får tjena till förevändning för anfall, hvilkas anledningar äro mera dolda. Emedlertid råder fullkomlig förvirring inom vår Zollverein. Sydkoalitionen vill icke gifva efter och man befarar att en vacker dag få se ministeren gifva dementi åt sitt eget (mot Österrike rigtade) program, såsom det så många gånger gjort. Vi hafva nu hos oss mr Roger och m:lle Rachel. Men den starka värman som här råder skadar isynnerhet m:lle Rachel. Andromache har icke omkring hennes char samlat många beundrare. Man älskar de sköna klassiska rörelserna men fruktar Sirius. Ifrån det öfriga Tyskland finnes intet af vigt att omförmäla. Man säljer den tyska flottan på auktion, och med den, reaktionens heder, ty det är reaktionen som gjort oss denna vanära.