Aftonbladet – 16 juli 1852, sida 2

stadt ) undertecknade protokoller förbundit sig ätt icke ingå i någon öfverenskommelse med Preussen, förr än Preussen och tullföreningen blifvit ense med Österrike; i annat fall skulle koalitionsstaterna konstituera sig till en egen tullförening. Men Österrike eftersträfvar icke endast en omedelbar handelstraktat med den preussiska Zollverein, i protektionistisk anda, utan derjemte uttryckliga garantier angående vägs banande för en Österrikisk-Tysk tullförening, som i afseende på handeln skulle absorbera och tillintetgöra den preussiska Zollverein, och hvad det politiska angår under en ny form upplifva den österrikiska monarkiens totala inkorporation i Tyskland, d. v. s. Österrikes supremati. Något sådant vill det stolta Preussen naturligtvis icke gå in på, utan spjernar derföre emot af alla krafter. Under afvaktan på sjelfva principfrågans afgörande, i fall det någonsin sker, här man på Berlinerkonferenserna diskuterat Septembertraktaten, genom hvilken Hannover inträdt i den preussiska Zollverein. Man har diskuterat denna traktat på ett provisoriskt och officiöst sätt. Denna debatt har emedlertid likväl visat, att emellan de nordiska frihandelsmännen och söderns protektionister är ingen hufvudsaklig oenighet i afseende på Seprembertraktaten och intagandet af den Hannoversk Oldenburgsk Braunschweigska Steuerverein i den preussiska Zollverein, hvilket alltid måste blifva en följd af nämnde traktat; ehuru man naturligtvis debatterat om sekundera punkter beträffande sjelfva tariffen, hvarom man i alla fall lätt nog kunde blifva ense. Men låt oss nu återgå till den österrikiska frågan, som i grunden är helt och hället politisk. Frågan var att få veta huruvida Österrike skulle vara benäget att garantera de stater (Darmstadtskoalitionen), hvilka lemnade den preussiska tullföreningen, ersättning för deras tullintrader, nemligen i händelse att det icke lyckas ästadkomma något slags försoning mellan Preussen och Österrike samt den preussisk-tyska tullföreningens sönderfallande. Detta föresläs i ett af tyska tidningspressen mycket omtaladt s. k. tredje Darmstadtsprotokoll, hvilket till de af Wienerkabinettet föreslagna traktaterna A och B (4 en handelstraktat med den preussisk-tyska tullföreningen (Zoilverein) och B efter 5 års förlopp en österrikisk-tysk tullförening) ville tillägga en eventuel traktat C, enligt hvilken, såsom vi nyligen sagt, de ur Zollverein utträdande ledamöter icke skulle förlora någonting, emedan Österrike garanterade dem minst 90 procent utaf deras hittills vanliga andel i den preussisk-tyska tullföreningens inkomster. Här i Berlin ansåg man en sådan garanti för omöjlig, först emedan Österrike har nog bestyr med att sköta sina egna usla finanser utan att belasta sig med en så stor affär; och för det aridra emedan man icke kunde föreställa sig att de sydtyska statsmännens hat mot Preussen kunde förblinda dem till den grad, att låta Wienerhofvet betala en stor del af deras budget, hvarigenom de ordentligt sålde sitt land till Österrike. Man trodde således ingalunda att traktaten C någonsin skulle blifva annat än ett förslag. Men det anses likväl vara afgjordt att Österrike, oaktadt sina finansers bedröfliga skick, nyligen lofvat gå in på den begärda garantien hvarom traktaten C handlar. Från den stunden kan den preussisk-tyska tullföreningens sönderfallande anses såsom en möjlig eventualitet. Sydtyskland kan således lemna 038, i fall likväl Bäjerns och Wirtembergs kamrar, i likhet med de sydtyska statsmännen, i dessa länder -gå in på att mottaga et! sådant understöd. Under sådana omständigheter har hr vor Bismark-Schönhausen, Preussens vanliga sändebud i Frankfurt am Main, i förrgår återkommit från sin mysteriösa mission i Wien. Man :tager för gifvet att hans ambassad misslyckats och att det är långt från en öfverens kommelse mellan Preussen och Österrike. Å andra sidan gör man försök att i sistö stunden qgvarhålla syd-koalitionen. Hr Ro: chone, Preussiskt sändebud i S:t Petersburg. Iskall i detta syftemål begifva sig till Stuttgard Enligt en telegrafdepesch skall prins-regenten af Baden ankomma till Sanssouci i mor gon eller öfvermorgon för att uppvakta kej sar Nicolaus. Fråga lär väl äfven på samm: gång bli om tullföreningen. Man kan lätt förstå att en enda ledamots affall från koalitio. nen skulle i betydlig mån minska våra motIståndares glädje, helst gom de koaliserade sta: Iternas regeringar genom DarmstadtsprotokolIlen förbundit sig att hålla tillsammans och Ihandla enhälligt. 1 samma mån som vi mer och mer nalka: den slutliga krisen, tilltaga ryktena om Preussens förestående nederlag, och de eftergifte Isom Preussen skulle vara benäget att göre till protektionisternas förmån för att upprätt Ihålla sin Zollverein. Det går så långt at sjelfva Neue Preussische Zeitung, hvilken son bekant hyllar fri handel, upphäfver höga roj och låter regeringen förstå att den i sådan Ifall (att Preussen gifver efter) ämnar öfverg: : på oppositionens sida. Såsom jag förr tro mig hafva nämnt, anser sig det feodala partie kunna bekämpa industrien och den rika bour !geoisien, genom att gynna åkerbruk och free trade (fri handel). Det tror sig äfven på dett Tsätt kunna motverka proletariatets öfverhand Itagande. 1 afseende på frihandel komma så .ledes demokratien och junker-aristokratien til ) I anledning häraf namnet Darmstadts-koalitionen ;) hvari inbegripas Sachsen, Bäyern, Wiärtemberg Baden, Kur-Hessen, Hessen-Darmstadt och Nassau VÄNTAT DA TSE EET IRENE