Aftonbladet – 15 juli 1852, sida 3

nen voro öfverfyllda at försvarslösa; att på flera ställen (t. ex. i Norrköping och Mariestad) fängarnes såmmanpackning föranledde smittosamma sjukdomar och en dödlighet som hvarje är decimerade fång personalen; att blott under-tiden frän är 1835 till 1844 en sädan tillvext i fängantålet egde rum, att då samtlige fångar i rikets fängelser den 31 December 1835 voro 4315, utgjorde de den 31 December 1844 ett antal af 6453, och hade de säsom försvarslösa till allmänt arbete dömde under tiden ökats från 1842 till 2612; att utgifterna för fångvärden under ett ständigt stigande på 10 är från 1835 till 1844 :uppgingo från 396,559 rdr till 694,216 rdr och 1846 utgjorde 876,977 rdr; att emellertid de s. k. korrektionsanstalterna ansägos sä litet korrigera de vid-dessa inrättningar sammanhopade försvarslösa personer, att när är 1842 K. M:ts befallningshafvande i Vestmanlands län väckte fräga om sädane personers användande till kanalarbete vid Strömsholm, kanalbolagets direktion, som undanbad sig detta arbetsbiträde, härvid tillkännagaf, att i orten, såväl hos ständspersoner som hos allmogen rådde den mest prononcerade bätvan för lösdrifvares emottagande . och an. vändande i bolagets tjenst, — en truktan som uttalat sig i det bestämdaste förklarande frän bruksegares sida att de i sädan händelse tillslöto sina verkstäder, och hos allmogen dymedelst, att de för detta fall voro sinnade öfvergifva hus och hem., Utlåtandet omnämner sedermera de efter riksdagen år 1840—1841 vidtagne förändrade åtgärder, såsom förslagen till en ny reglering af alla häkten och domsagor, uppbyggande af länscellfängelser, upprättandet af kronoarbetskåren, upphörande af den förutvarande sammanblandningen af de på lifstid och på vissa år till fästningsfängelse dömde jemte de för försvarslöshet insatte, och slutligen utfärdandet af den nya stadgan angående försvarslöse af den 29 Maj 1846. Beträffande rikets sednast församlade Ständers framställning att en saknad bestämmelse i nyssnämnde stadga föranledt betänkliga olägenheter och ständernas förslag till afhjelpande häraf, har justitiekansleren anfört, ati då ständerna icke närmare uppgifvit hvilka dessa olägenheter varit, men det af dem föreslagna stadgande syntes åsyfta en återgån, till förut gällande bestämmelser, enligt hvilka ett vida större antal af försvarslösa personer samt äfven de för brott aldrig straffade kunde ådömas allmänt arbete tillsammans med den som för de gröfsta brott undergått bestraffning, torde man, enär annan anledning ati beröfva personer friheten för det de sakna s. k, försvar icke gerna kunde uppgifvas än den allmänna säkerhetens tryggande och förekommande af brott, möjligtvis hafva föreställt sig; att under den tid som förflutit efter det 184 års författning utfärdades, den allmänna osäkerheten och brotten ökat sig och att förhållandet i detta afseende således varit bättre under den mnästföregående tiden, till hvars förfaringssätt ständerna önskade attåtervända, Justitiekansleren fäster emellertid uppmärksamheten derpå; att någon sådan olägenhet icke inträffat. Officiella handlingar visa tvärtom, att icke blott fångarnes antal och fångvårdsutgifterna minskats efter år 1846, utan attäfven brotten aftagit. Fångantalet, som den 31 December 1846 var 6441, hade den 31 Dec. 1850 nedgått till 5568, och fångvårdsutgifterna, som för 1846 utgjorde 876,977 rår, medtogo 729,419 rdr år 1849 och 669,191 rdr år 1850. Förhållandet med de för brott sakfällde bade varit: jÅr 1846: 1847: 1848: 1849: För brott mot person 11,060. 10,613. 10,894. 10,;365. Förbrottmot egandeS rätt s.s.c.c 6,462. 5,875. 4,694. 3,746. För stöld och snatteri 4,632. 4,377. 2,702. 2,495. För inbrott i afsigt att stjäla. . . . . 774, 680. 392. — 272. 0. S. V. Härefter yttras: Det nu anförda torde finnas tillräckligt till ådagaläggande dels deraf att mildringen i de för brott ej straffade försvarslöses behandling icke medfört den olägenhet man ansett vara att befara, riemligen brottens tillvext, dels ock deraf att ändamålsenliga åtgärder från de styrandes sida kunna temligen hastigt åstadkomms brottens förminskning. (Forts.)