Aftonbladet – 15 juli 1852, sida 3

XIV: Efter de händelser, dem vi i de föregående kapitlen skildrat, voro några månader förflutna Adeln, församlad i samma audienssal, der v redan förut sett den, omgaf hertigen, som fö: första gången sedan flera dagar var synlig, och hvars bleka ansigte ännubar spår efter en nyss genomgången sjukdom. s Halfliggande i en länstol, med. händerna hopknäppta och det ena benet kastadt öfver det andra, lyssnade han till berättelsen om eri tilldragelse, som för tillfället upptog hela hertigdömets uppmärksamhet. Frågan gällde nemligen ingenting mindre, än en rik och vacker borgarflicka från Nantes, som paf kärlek öfverlemnat sig, åt en förnäm fremling, den hon sedermera igenkänt vara sjelfva der onde. Den andliga domaremakten hade redän tagit saken om hand, och man hörde icke talas om annat, än den vackra borgarflickans förfärliga sinnesstämning, samt de besvärjelser och reningar, som användes af kyrIkans herrar domate. : Hertigen följde väl med sin Uppmärksam. het denna berättelse, som, behagligt kryddad med smicker för länsherren och qvicka utfall mot herr satan, framfördes af vicomte de Rohan; men hans mine förblef kall och ej ens för ett ögonblick krusade ett småleende hans bleka läppar. Den omgifvande mängden, som, med ögonen riktade på hertigens, ej utan hans föredöme vågade finna sig road, förblef lika allvarsam. . Förbryllad öfver den ringa effekt historien syntes göra, bröt vicomten tvärt af, efter att i korthet hafva redogjort för de sednaste omständigheterna, j Vi lefva i en bedröflig tid, messiren, yttrade hertigen eftertänksamt, sedan vicomten slutat; jag hör aldrig talas om annat, än vidunderligheter, brott och domar.s . Och liksom om detta. sista ord hos honom väckt en erinran, tillade han: Huru går det med mäster Landais process? Fortsättes den icke, eftersom ingen numera