Aftonbladet – 8 juli 1852, sida 2

ICLLILILTARA ASAT, AIVÄLNGIN, VILLA AVTILBUTUUL BIGUDA ing af hushälls-föreningens bestyrelse, komme att ngifvas fill nästa ärs skänska landtbruksmöte och, il ändelse skriften då befinnes deraf förtjent, belönas; ned ett pris af eirea 500 rdr rgs hvartillmedel geast tecknades. Slutligen beslöts, att nästa allmänna skånska landtoruksmöte skulle hällas i Engelholm i slutet af Juni 1853, och valdes för det samma till förste ordf. öfverjägmästaren Sjökrona och till dennes suppleant yttmäst. R. Tornerhjelm; till andre ordf. löjtnant v: 3erch och till suppleant borgmästar Glimstedt; — Vi hafva till införande i bladet mottagit det tal, hvarmed kyrkoherden Ekdaål förliden söndags eftermiddag. helsade studenterna vid deras korta besök i Norra Tivoli: Enligt mig lemnadt uppdrag, får jag föreslå en skål för den studerande ungdom, som nyss ätervändt fösterlandets sköte, efter ett aflagdt gästvänsbesök os sina bröder i Norges Hifvudstad. Hela fosterlandet har med sina välönskningar följt le unga på deras fredliga ledängsfärd, och det har jemväl med dem delat glädjen öfver det innerliga och vänskapliga sätt, på hvilket de blifvit emottagna, ej ölott på de ställen, de under färden besökt, utan i synnörhet på det ställe, som. ntgjorde resans slut-1 pu 3 Junge män från Sveriges urgamla Konungaochi Universitetsstad; j det gamla Sveriges unga hopp! Hvad gingen j ut till att seP Gingen ) ut för att justvändra i -reaktionens rosengärdär, der den fina statskonsten spänner sina dvergsnät oci lägger sina försåt för ätt fånga, binda ellef döda den fria fötskningen och den fria mot himlen sträfvande anden? Eller giogen j ut till att se den s. k. fria slafven, som ej vägar andas af fruktan för att luften skall förråda. hans innersta tankar för dessa jordens Gudar, söm anse sig hafta fått sfolkeh bill arfvedel döh. verldens gränser till egendomrs? Eller gingen j ut till att se ett folk, som likt ett rö drifs hit och dit af vädret, och kysser stoftet framför dens fötter, som än oktroijerar den ena, än den andra förfättnibgen, undör hyilka fölketsjutiker allt djapare och djupare i sedlig förnedring, i näringslöshet, i inre split, oreda, slöhet och allt slags bjelplöshet ? Sådant sökte du visserligen icke, du ädla ynglingaskara! och hade dti sökt a sä visste du nog, att fade kiönnät vända dig Hvarthän då vält öck lunnit hvad du sökte, utom i det kära broderriket! Nej, du gick ut till att se ett folk, med fria institutioner .och -med ett bäde fritt och friskt mod och som slär sitt bifall på blanka : vapensköldar, dä män sädana som Upsala-thingets Thorgny kraftigt och ärligt föra dess talan. Norge är ett herrligt land; kraftig är dess natur och det hela en :fästning, lätt att försvara för fria män, Kvårs materiella tillgångar ej plutidrats af Btås ehde håfäf. Norges folk är en-herrlig stam, som, vid inträdet i-sina nya förhållanden till Sverige, väl var beröfvad yttre skydd och inre hjelpmedel; men ej mod att ut. räfvå sin rätt och göra den gällande. Det gamla om utsände eh bebkickting, att tacka konsulerna derföre att de vid ett vädligt tillfalle ej gifvit republiken förlorad. Det gamla Norge sänder hvart är, på festen till Forfedrenes Minde och Konstitutionsdagen; en sädan för ätt tacka Eidsvoldsmännen för deras mod, deras segrande ihärdighet, och dettackar ej la den: Drott; som; sjelf en hyddans son, hade folkfrilieten ött-taöka för sin upphöjelse, och som storsinnt beviljade dem hvad de häde inöd ätt fotIra; emedan de fordrade det i frihetens och mensklighetens namn. Sverige skall jemväl en gäng tacka detta stolta, bergtasta folk, som stär bakom sin fjellMur som en man, försvarande på samma gång hvad det tillkämpat sig och pekande på detta lagom, detta råtta, somi det ej är rädeligt att hvarken bjuda öfver Bier Kndtr RR Och denna fria författning, som, med alla sihå ierrliga frukter, ligger framför oss liksom ett löst problem med alla sina korollarier, är det som vi svenskär, med en gammal, någorlunda dräglig frihet, hafva att tillkämpa oss från vära. bröder, norrmänsen, ock det är dessa spolia opima, hvilka vi mäste sröffa innan Skandiens balfö blir stärk säsom utgöande tvenne verkligen förenade riken; Norge har utvecklat sig uåder Hjeltekonungen och hans närmaste efterträdare i andligt, sedligt och må terielt afseende till en mönsterstat (sit venia verbo) sj blott för det så kallade fria Sverige, utan hela urbpa, i fall det ännu en gäng, som det är attförnoda, vaknar tt sin domning och vindicerar sina trampade rättigheter. ÅR För 21 är sedan genomvandrade jag, I gällskäp ned tvenne Upsala-studenter, det fria Norge från sränsen vid Jemtland till Trondhiem, Dovrefjeld, Judbrandsdalen, Sogn (den herrliga scenen för Frihiofs-sagan), Bergen, Hardanger, Thellemarken och Öbristiania, och hade nästan alltid den lyckan att rara åtföljd af ortens bästa och inflytelserikaste bönler, Storthingsog Laugrettesmends söm vägvisare. De ord som. dä vexlades blefvo hvarken för mig. eler dem ett ofruktbart utsäde på klippan, utan bar frukt och skall, med Guds hjelp, bära frukt och mycken frukt. Den käraste önskan jag dä hade, har i lessa dagar vunnit en af mig ej anad och väntad, men derföre ej mindre efterlängtad fullbordan; och denna önskan bestod deri, att de män, som representera intelligensen och bildningen i värt land, mätte pä stället inhemta de intryck, dricka den mannakraft och inandas den fria lifsluft, som finnes och flödar emellan Norges-fjelar, på det att-de.som förut.varit tu måtte blifva ett. Jag är gammal och. gränad redan, och önskar, om möjligt, få fara hädan i frid, sedan jag skädat skymten af den nya dagen, som skall befästa brödrabandet emellan de tvenne kära folken; och jag lyckönskar eder till edert besök; jag lyckönskar eder till de föstbrödraband j kuutit; jag lyckönskar eder till den kärlek j gifvit och funnit (kärleken ärstarkare än döden); och slutligen till de dyrbara minnen, som alltid som goda genier skola följa eder från besöket hos brödrafolket; jag lyckönskar eder till en lycklig äterkomst till fosterbygden med dessa andliga skatter, och utbeder 1mg, att i denna välkomstönskan få infläta den, som finnes i Sveaskaldenå säng: De ädla Brödräfolken lefre! ; de tvillingar frän Asahem; och Norden blifve hvad den blefvo om samma lag förente dem. — Såsöm ett drag af redlighet och ärlighet förtjenar . följande händelse att :omtalas. eve ETOETETRERRREIEEEORIEEE