Aftonbladet – 7 juli 1852, sida 2

Denna färd är nu fullkorligt afslutad, sedan de resandes krets här i Stockholm blifvit upplöst. Vi afsluta också nu våra redogörelser. för densamma. Den korrespondens, som vi här nedan införa, innehåller visserligen en rekapitulation af mycket, som vi efter norska tidningar förut utförligt skildrat, men vi anse oss dock böra meddela densamma, då den innehåller en och annan detaljteckning och dessutom uttrycker huru de vackra festerna och den norska gästfriheten från de resandes sida blifvit uppfattade: . Götheborg den 1 Juli 1832. Ändteligen kan man i lugn få söka samla de rika minnena af vär Norgefärd. Tag ej illa om ätskilliga rekapitulationer skulle förekomma, men det är ej godt att komma ihäg hvad som skrifves under ögonblick utan anderum, utan rast och ro. Det var Norge vär resa företrädesvis gälide; det är vår ankomst dit och vär vistelse der jag således må söka utförligast teckna. Det har blifvit förut nämnåt, att vi straxt utanför inloppet till Christianiafjorden möttes at deputerade ifrån Christiania universitet, hvilka komme seglande emot oss i en präktig slup, från hvars masttopp norska och svenska flaggorna svajade. Dessa deputerade bragte underrättelsen om en del af de arranpgementer hvilka voro vidtagna till värt emottagande och herbergerande. Sä emottogo vi törst och främst det törut omnämnda tecknet: Sifo i silfver, att pä rödt sidenband bäras i knapphålet. Vära norska vär dar buro samma tecken i blätt band. Sängarne buro en lyra af silfver och sjelfva arrangörerna utmärktes genom tvenne band, ett rödt och ett blätt. Härtill bragtes oss kort, der vära värdfolks namn och bostäder voro antecknade; sedan kort, derå programmet för de fem dagarne, till hvilka vär vistelse i Christianiz var bestämd, var meddeladt; slutligen ået kongl. norska Frederiks universitets matrikel 1852n. Utom dessa akter erhöll man sedermera i sitt logis en tryckt förteckning på alla deltagarne i tärden och de värdar hos hvilka de voro inlogerade; äfvensom på alla de norska deltagarne i studentmötet. Vidare erhöll hvarje resaide ett exemplar af beskrifvelse over ie nye universitetsbygninger,, en broschyr på 75 sidor, med 11 lith. plancher; slutligen erhöllo vi på återresan frän Norge, ifrån H. M. Konungen, en vacker lithografierad planch, föreställande Oscarsball, sedt från sjösidan. Detta alltsammanlagdt med en mängd ryckta verser som ät alla utdelades, gjorde ett litet bibliothek, som hvar och en hemfört ifrän Norge. Vi blefvo, säsom sagåt är, inlogerade hvar och en nos sitt värdfolk i staden. Det bör kärvid anrmärkas, att nästan alla infördes inom nägon familj, sä att det sälunda var Christiania innebyggare i gemen, och icke ateslutande studenterna som uppläto sina hem för de svenska gästerna. Mängen familj hade emottagit 2, 3 å 4 gäster. Denna gästfrihet gällde ej blott de på Berzelius anlända studenterna; äfven resande, som rån andra häll ankommo till Christiania ifrän Sverige, mottogos ögonblickligen i nägon familj. Flera af dem hafva uttryckligen anhällit att detta förhållande mätte ftentliggöras, säsom ett, om ock svagt, uttryck af leras tacksamhet. Huru vi inom alla dessa familjer mottogos, med hvilken innerlig hjertlighet vi bemötes och snart sagdt öfverdrifven frikostighet, vi undägnades, derom torde jag längre fram (fä yttra nära ord. Nu torde det vara tid att ätergå till hänlelsernas episka framställning. Vår första landstigning på Norges kust var vid den yanlagda stationen för Norges örlogsflotta, den lilla faden Horten. Här begynner Christianiafjordens mest mponerande skönhet. Isgärgen till Horten gär geom ett temligen smalt sund, som beherrskas af en astion på ena stranden. Innanför öppnar sig en tor löfstrandad vik, längst bort omgitven af höga läa berg. Här lägo en mängd fartyg, flera nyyggda fregatter och ärgbätar, deriblard det stora Nordkap, förtöjda. Som det var Midsommarsdag vilade alla arbeten i verkstäderna och på varfvret; vi ingo säledes hufvudsakligen blott till det yttre bekäda dessa vackra anläggningar. Emottagna med len största välvilja af ingeniörerae och öfriga ofiiceare på stället, begagnade de flesta landsatta resenäerne tigen att bada ute i det genomskinliga salta alinet. Det var eit herrligt bad efter en sjöresa, lerunder toaletten varit svär att sköta och der sten solsröken m. m, likväl gjorde den ytterst nödvändig. Efter ett par timmars uppehåll i Horten passerade i Dröback, der, såsom förr blifvit nämndt, en mängd f stodens fruntimmer kommo emot oss med blomsteruketter. Straxt här bredvid ligger Ka holmens fästing, som än-u är under byggnad, Dä värt fartyg