Aftonbladet – 3 juli 1852, sida 3

fbe ann ån — TI Arg ye no ET Mr FR re de förmodligen redan äro eder bekanta genom de danska tidningarne. nee se Paris den 24 Juni. Dagens evenementer, min Herre, äro budgeten för 1853, hr Chasseloup-Laubats betänkande rörande intomsterna, hr Gouins öfver utgifterna, och lagstif. tande kärens session den 22 i denna mänad. Inkomstbetänkandet är redan sedan flera dagar kändt. Utgiftsbetänkandet afgafs först förett par dagar sedan: Detta sednare betänkande är icke endast till formen ganska väl affattadt, det är äfven ganska logiskt och konseqvent i afseende på de grundsatser som deruti uttalas. Det uttrycker klart och tydligt de grundade farhöägorna hos lagstiftande kårer oeh allmänna opinionen i afseende på vår financiella fråga, och den kontroll som derå bör utöfvas af landets representanter. Den värde rapportören börjar; innan han öfvergär till granskning af siffrorna, med en karakteristik öfver Iägstiftande kärens ställning i afseende pä granskningen af budgeten; Han beklagar till en början ati budgeten öfveriemnats till kåren först sex veckor efter sessionens öppnande; vidare tager han i betraktande de svårigheter som den nya konstitutionella mekanismen erbjuder derigenom att budget-kommissionen nödsakas att kommunicera med regeringen genom för medlig af dess kommissarier, för att erhälla upplysningar, som de särskilda ministerernas agenter ensamme kunna lemna; ban anmärker derefter den tidsutdrög som deita indirekta meddelningssätt medfört oaktadt den goda viljan hos de statsrädsmedlemmar till hvilka kommissionen vändt sig; ytterligare anmärker han de förvecklingar som härflutit dels at nödvändighetbn att öfverlemna alla amendementer till statsrädet, söm öfverlägger derom utan att taga notis om nägra af de gjorda anmärkningärne, som kunde tjena det till upplysning, dels af skyldigheten att, om amendementerna förkastas, äpyo päkalla regeringens kommissarier för att erhålla besked. om motiverna dertill innan kommissionen får taga sitt definitiva beslut. a Hr Gouin öfvergär derefter till en granskning at sifterförhällanderna och kommer slutligen till det resultat, att på det sätt som regeringen anordnat utgiftsbudgeten, kommer ett ärligt deficit af 130 millioner att uppstä. Rapportören ger i anledning häraf regeringen en ganska skarp lexa. Han önskar det hon mätte taga i öfvervägande följanlagwarningar: . 3 1:o.. Då man gör en skuld, så mäste mån betala en. 2:o. Hvarje utgift som föresläs utöfver tlllgängarna motsvarar en ny skatt. 3:0. Att bringa en budget i jemnvigt genom införandet af nya skatter är en svär, .vädlig, allmän och enskild rörelse hämmande ätgärd, till hvilken man icke bör taga sin tillflykt förr än man uttömi alla de resurser som kunna finnas i vidtagardet af kloka besparingar. Det vore klokt, tillögger rapportören, att uppskjuta med skapandet af stora statsembeten och utgifterna för försköningar samt till voch med för nyttiga företag, hvarmed ej alltför mycket brädskär, tills dessa utgifter ej längre bebehöfva betäckas genom nya bördors läggande på de skattdragande. De besparingar vi föreslagit statsrädet, fullföljer den obeveklige finansieren, voro icke de enda möjliga. Vi beklaga lifligt att regeringen vägrat följa 0sS på denna bana. Det är till de skattdragande ensamt som bon vill vända sig.a j Och rapportlören tror sig i detta afsende böra påminna henne, att under loppet af trettio-är vära hufvudsakliga skatter förökats med 432 millioner. Sedan 1848, fortfar han, hade man eftergifvit de: skattdragande omkring 40 millioners skatt. Men de skola pu ätertagas, endast i en annan form, enligt de af regeringen framlagda förslagen, hvilka -vi dock med tillfredsställelse finna vara ajournerade till nästa session, dä man kan hafva bättre tid att taga dem i öfvervägande. Sädant är, till sitt bufvudisnehill, br Gouins betänkande. Om man jemtör det med hr ChasseloupLaubats öfver inkomsterna, så kan man göra sig en temligen roggrann föreställning om Frankrikes finans siella ställnivg, hvilken måhända ej just kan sägas vare förfärande, men som dock skulle erfordra ganska betydliga besparirgars vidtegande. Dessa den lagstiftende kärers ösigter em den fi nansiella frågan och om de hinder somkoönstitstisnen och det organiska dekretet lägga i vägen-för kårens kontroll deröfver, hafva icke endast gifvit sig tillkänna i de tvenne betänkanden, om hvilka jag talat. De hafva äfven ganska liftigt uppenbarat sig i kärens egen session den 22 Juni. Midt uuder de oratoriska försigtigbetsmålt, med hvilka de medlemmar omgifvit sig hvilka tagit ordet; är det lätt att se det vära lagstiftare äro långt ifrån att vara tillfreds med den obetydliga roll som blifvit. dem tilldelad, och ait deres värdigbet, deras egerkärlek äro, i deras ögon, icke mindre komprometterade än deras eysvarighet, Jag vill ieke göra nägon fullständigare analys af: derna session, hvilken presidenten — vare det sagdt, i parent bar trott sig böra bevista, åtföljd afbr