Aftonbladet – 3 juli 1852, sida 3

let i sjelfva verket var det Svenska och Danska folket, som räckte hvarandra handen till tt vänligt och broderligt handslag. Men den Skandinaviska iden har nu inträdt i en ny lats: den uttalar sig icke längre genom pomösa tal och högtidliga skålar, såsom då, när lott få hade fattat den, och det var dem anseläget att sprida den vidare omkring; nu har leremot sjelfva massan af folket fått ögon för lensamma, den har visat sig verkställbar, i det len från fantasiens rike inträdt i verklighetens senom att frambringa ett verkligt broderskap emellan folken inbördes, och det är då naurligt, att man icke längre högtidligt proklamerar det som är allas tanke. Vi hafva förutsändt denna betraktelse, emedan den officiella delen af festligheterna, som förut isyanerhet framträdt, vid Upsalaungdomens besök iillen del sköts i bakgrunden och gaf rum för det privata samqvämet, hvilket är den sanna vinsten af dylika sammankomster; och vi göra detta så mycket hellre, som det sökert icke kommer att fattas illasinnade, som skola uttyda bristen på en mängd stora festligheter såsom ett svalnande af interesset för den skandinaviska idden. Svenska Tidningen, skall måhända icke blitva den sista till att göra slika uttydningar af den omständigheten, att sexan på Klampenborg var det enda tillfalle då en fest gafs med tal och sånger. Vi äro deremot öfvertygade om att de Upsaiensiska gästerna sjelfva. bäst skola vittna om den sanna och hjertliga gästfrihet, hvarmed man från alla sidor trädde dem till möte; med undantag af kommendanten i Köpenhamns festning, som både vid ankomsten och afresan höll sig för god att besvara Berzelii, salutskott. Om sjelfva sexan. och de dervid hållna talen skall jag icke yttra mig vidare, emedan de förmodligen redan äro eder bekanta genom de danska tidningarne. ene ene