Aftonbladet – 3 juli 1852, sida 3

rala och af folkets stora massa, förstd emedan en instinktmässig känsla drifver!s dem att understödja den, som aristokratien så e häftigt hatar, och dernäst emedan de helt na-S turligt hysa tillgifvenhet för den, som gör denip så allmänt och uppriktigt älskade konungen!p lycklig och nöjd i sin privata krets. Man målb likväl icke tro, att orsaken till detta hat hos g aristokratien mot grefvinnan Danner ligger ild hennes simpla borgerliga härkomst — ty ari-!d stokratien här i Danmark är icke så fullblo-d dig, att den håller så starkt på bördsetiket-g ten — nej, orsaken måste sökas i det totalale kullkastandet af alla aristokratiens framtids-lt planer, som grefvinnan Danner tros åstad-n komma. Man bör nemligen erinra sig — ochlu vi bedja dem, som i Sverige följa gången afle vår politik, ständigt ihågkomma det, att ariIn stokratiens plan, med arfföljdens ordnande tilllt fördel för prins Christian af. Gläicksburg ochlf etablerandet af helstaten såsom utgångspunkt, s är att locka konungen, som har så mycket sinnelv för privatlifvets verksamhet, att helt och hållet öf-)k S li verlemna sig åt denna och abdicera till förmån för tronföljaren, som då, utan att vara bunden ll vid några löften, helt naturligt kan dragas dit, !q hvart de egna sympatierna måhända äfven leda g honom: till omstörtande af vår demokratiska la konstitution och bildandet af en ny aristokra-h tisk med en ärftlig tysk-dansk pärskammare. lt Det är denna plan — hvilken man utan svå-l! righet kan upptäcka mellan raderna i Kjö-j!t benhavnposten, junkerpartiets organ — somd man väntar skola rubbas genom konungensln resa rundtomkring i provinserna, ty — omlu man skall tro aristokratiens berättelse — sålt är denna blott ett förspel, blott ett försök atth erfara folkets stämning för det steg, som H.ls M. säges ärna snart företaga, nemligen upp-t höja sin gemål till drottning. Huru härmedd förhåller sig, är oss temligen likgiltigt, däld konungens vilja i sådant hänseende är vår lag, men hvar och en kan lätt begripa, hvilken skräck en sådan underrättelse, om den icke alldeles saknar all grund, måste injaga hosll våra junkrar, som härigenom se alla sina be-5 räkningar kullkastade. Ty blifver grefvinnan Danner från konun-l, gens gemål upphöjd till drottning, följer detlä helt enkelt af den menskliga naturen, att honla skall motverka en thronafsägelse från konun-g gens sida, och det är för att förebygga detta! och för att väcka menige mans hat mot henne (visserligen ett fåfängt sträfvande) som ari-lF stokratien utbreder skandalskrifter och förta!la om hofvet och konungens privatlif: — ett sträfvande, som för öfrigt på det kraftigastel! och med framgång blifvit motarbetadt genom alla fraktioner af det liberala partiet, som js häruti sluta sig samman, emedan de inse,l; att en thronafsägelse i dessa tider skulle varala den största olycka, som kunde träffa Dan-n mark. z Man emotser med stor spänning de förestå-, ende Folkethingsvalen den 4 Augusti, eme-ls dan partierna, som först på den sednare ti-lu den riktigt hafva organiserat sig, denna gång? skola stå starkt emot hvarandra och redan hafva börjat bearbeta valmännen. Man erinrar sig, att vi för ögonblicket hafva fyra partier i vårt land, Grundeierforeningens, delo gamla Bondevännernas,, fraktionen Glee-j rups, och femte-juniföreningen:, som efterl? den ordning, hvari vi hafva uppställt dem, :: sönderfalia i tvenne kategorier, hvaraf denl, ena (Grundeierforeningen, och de gamla Bondevännerna,) verkar för en grundlagsre-ls vision till förmån för helstaten, men natur-S5 ligtvis inbördes äro oense med afseende pål? principerna för valrätten, — och den andra (Gleerup och femte-juniföreningen,) fasthålla, den nationella politiken, men divergerar inbördes i mer eller mindre liberala åsigter ild flera inre frågor. Man kan alltså icke beräkna, hvilket parti vinner seger, om de hvarl? för sig uppställa kandidater i hvarje distrikt,g då hvarje särskild kandidat blott i få distrik-1o ter skall kunna förena omkring sig en störreln pluralitet af valmän; och det följer häraf, attla den kommande riksdagen får en helt annan! fysiognomi än den nuvarande, till och med P om man icke tager i betraktande, att af Fol-l, kethingets 100 ledamöter hafvaomkring 401 sett sig nödsakade att frånbeda sig återvaks I Men låtom oss lemna politiken och vändal? oss till mindre förargliga ämnen, och då först och främst till den sista händelsen, som satt vår hufvudstad i en så glad rörelse, de Upsaliensiska studenternas besök hos oss. Den ställning, som en klok politik försmådde den svensknorska regeringen att intaga under krigsåren, var enligt vår tanke, af en utomordentligt stor betydelse, emedan det var folken, somlsg moraliskt tvingade regeringen att göra, hvadjs den gjorde för oss, men det kunde naturligt-d vis icke undvikas, att icke den stora massan n skulle uppfatta saken helt annorlunda, och 4 tro, att det svensknorska folket var fullkomligt likgiltigt för oss, och det var derföre; med en viss beklämdhet, som vi emotsågo lr Upsaliensarnes besök. Men då viimåndags-lw eftermiddag sågo den oöfverskådliga menni-s skomassa, som hade samlat sig för att emot-!Y taga gästerna, och då vi hörde tusende med jubel hälsa bröderna från Upsala med etti, bjertligt välkommen, wnoder det: Berzeliusio; långsamt gled in emot land, då fågo vi, attik det icke var en blott och bår nyfikenhet, som k bade samlat män och qvinnor af alla samfunda-!P klasser, utan ett inre behof, som hade drifvit!t. dem att bjuda våra bröder en bjertlig väl-!g komsthelsning, och alla farhågor från vår sida vi försvunno naturligtvis. De följande dagarne di bekräftade fullkomligt; hvad ankomsten hadejt lofvat, ty öfverallt visade det sig, att det ieke blott var en hop Svenska studenter, som drucko ett glas med gina Danska kamrater, men atti DD MERA ELENA ANNO 2 tio år anhållit om återställande af sina rätfi tigheter, men ni har städse lemnat dess bönb utan afseende. Nu har den upprest sig och s talar i upprät ställning till er, på det ni bät-r