Aftonbladet – 16 juni 1852, sida 2

lara SS I RR vattenbyggnads-kären. (Insändt). Några ord med hänseende till Professor Huss afhandling som Bleksoten och Bränvinssuperiet i Sveriges. Herr professor M. Huss har i en afoandling som 3leksoten och Bränvinssuperiet i Sverige, på det klaaste ädagalagt den moraliska förnedring, fysiska förlappning och husliga elände, som bränvinssuperiet, ik en förhärjande farsot, bringar öfver folk och länd. Tan bevisar detta med praktiska och vetenskapliga ön och facta. Denna uppsats förtjenar i sanning styrelsens och olkets hela uppmärksamhet. Vi hafva så mänga evilenta bevis på superiets följder och olyckor. Med änglan se vi alla de ekonomiska fördelar, som en tillräxande industri lemnar och i rikligt mätt erbjuder, jena såsom medel att så mycket säkrare öfverantrarda arbetaren ät bränvinets förstörande inflytande. Familjen, samfundsordningens första och sannaste srundval, upplöses; det husliga lifvet blifver en kedja Vf kif, oenighet och otrohet; föräldrabanden lossade, nnefatta icke dessa af naturens och hjertats lag ersända öma förbindelser. Barnen uppfödas i rähet ch trots, deras framtid behöfver icke ens beskrifvas, vi äro litet hvar bekanta med en del;brottmälsstatistiken upptecknar det öfriga. Professor Huss slutar sin tänkvärda uppsats med 1essa ord : När skall en gäng den dag randas, dä Svenska folkets ombud blifva samlade med den anda, att i bränvinsfrågan äsidosätta alla enskilda fördelar och endast afse det allmännas, det är svenska folkets bästas. — J ädle män, som då samlens med denna anda, bebjerten det förfärande elände som edra föregängare hafva dragit öfver fåderneslandet genom det sält, hvarpå de begagnat sin lagstiftningsrätt i denna fråga, och skynden att sä vidt möjligt godtgöra deras fel medan ännu tid är! Om I ej gitten bilägga alla stridigheter, ej sammanjemka alla olika äsigter, med ett ord, om J ej.sjelfve kunnen komma till målet, uppdragen då heldre, inom lagliga gränsor, åt Konungen en utvidgud makt i denna lagstiftning, än att en dyrbar tid skall förloras samt folk och fådernesland ännu längre lemnas till pris ät de förstörande följderna af den hittills rädande lagstiftningen. En högsinnad och öfver de enskilda fördelarne upphöjd konung skall i en fråga af denna beskaffenhet bättre kunna handla med uteslutande afseende på allmänt väl. En sädan uppoffring af Rikets Ständers hittills mindre väl begagnade makt att stifta lagar för bränvinstillverkningen skall mängfaldigt belönas; en rik välsignelse skall derifräån uppspiran. Det är med anledning af dessa varma, välmenande ord, hänsyftande pä Rikets Ständers tillgörande i bränvinslagstiftningen, på deras stridiga intressen och svärighet att sammanjemka olika äsigters — hvar före ännu större makt i denna lagstiftning skulle lemnas en högsinnad och öfver de enskilda fördelarne upphöjd konung, som ins. ber om nägra ögonblicks uppmärksamhet. Bränvinslagstiftningen sönderfaller i 2:ne afdelningar; den ena: om tillverkningen; den andra: om försäljningen. Utan tvifvel har superiet frodats genom husbehofsbränningen... Den är dock i rikets flesta provinser på sednare ären betydligt inskränkt. Att förbjuda den vore statsekonomiskt oklokt, ty det skulle utan ringaste gagn på ett konstladt sätt gynna konstbrännevierna, hvilka derigenom skulle efter godtycke beskatta landtmannens varor. Att förstöra den är bränvinsfabriksindustriens mäl — den sköter derom, om man icke alltför obefogadt äflas med pinsam lagstiftningslusta. Vore husbehofsbränningen äfven alldeles upphörd, hvad hade man egentligen vunnit dervid? Intet! Ty dermed upphör icke tillgången pä bränvir i enskilda hus, sä länge folk finnes: som skola locka: till arbete med bränvin. Dessutom har husbebofgbränniovgen helt och hället emanciperat sig, till följe af de ekonomiska behof som tvinga en hvar att taga vara få sitr, och omöjligheten att kunna gagna ore diga arbetare, från det krögarlif, hvarmed den for. dom ätföljdes: Det är sälunda icke i nägra dessa åtgärder, som man skäligen kan anklaga Ständerna; fel mäste be stå uti lagstiftningen för bränvinsförsäljningen. Den na lagstiftning innefattar derjemte konfrollen att för säljningen icke sker i annan ordning än förordninger bestämmer. Lagstiftning för försäljningen tillkommei Regering och Ständer. Kontrollens handhatvande är ät exekutifmakten ensamt uppdragen. Äfven här äroganska vaksamma lagar stiftade och ganska obe. tydligt vore kanske der att förbättra. Hvad häröfvei begäres måste komma frän en god medborgerlig anda och lagarnes handhafvande. Detta skulle verksam mast uppnäs, enligt insändarens äsigt,-om regeringen vidgade kommunalstyrelsens makt. Regeringen mätte i sanning befara, att hon minskar sin makt derigenom att hon ökar kommunernas. Detta blefve likväl ej förhällandet. Ju mera hon inom behöriga gränser ökar kommunernas makt,desto mera stärker hon sin egen; ty kommunalstyrelserna äro mäktiga representanter af samma intressen som de hvarje klok och omtänksåm regering hyllar; de äro den lugna utvecklingens och den fredliga ordningens naturliga bundsförvandter. Huru länge skall det väl dröja innan dessa sanningar hos oss vinna insteg och tillämplighet? Rege ringen har alltjemt ännu befattning med den minsta smäsak, de lumpnaste bestyr. -Ärendernas gäng är också längsam och släpande, i följd af dessa mängfaldiga distraktioner. Hvad skadar en regering mera än denna brist i verkställighet? Hvarje sak, med hvilken man icke: har befattning och i hvilken, oaktadt obesparade mödor, ingenting