Aftonbladet – 16 juni 1852, sida 2

förmå fortskaffa ett lass af till och med 3 tons eller c:a 18 skeppunds vigt, äger sin rigtighet, ehuru vi för -vära vänliga arbetshästar icke kunna beräkna samma lass, och jag skulle för dem ej väga antaga merä än 10, högst 12 skepp;d. Men äfven under förutsättrding af ett 12 skepp:ds lass på horisontel väg, så reducerar detta sig vid ett stigningsförhällande af 1 pä-44 tille:a 9 skepp:d, vid 1 på 24 till c:a 6 skepp:d och vid 1 på 10 till endast c:a 3 skepp:d. Det sednare stigningsförhällandet är icke ovanligt på vära allmänna landsvägar, och äfven i deras nuvarande skick fortskaffas derå ofta 3.skepp:d lass, särdeles i bergslagerne. Att belägga vära vanliga landsvägar med plank, säsom en del anse, är derföre vid de flesta fall alldeles ändamälslöst, särdeles med vär i allmänhet goda tillgång på sten och grus. Enligt mitt förmenande är det sålunda endast undantagsvis som plankvägar kunna med fördelanvändas i Sverige, men aldrig blifva af någon vasendtlig nytta för den allmänna rörelsen. På de flesta ställen finnas dessutom andra tjenlige och varaktigare vägbyggnadsämnen, som bättre lämpa sig efter vära behof och förhällanden. Äfven för vära bergslager, der i allmänhet behofvet af lättade kommunikationer är störst, torde andra medel, säsom t. ex. små hästjernbanor eller makadamiserade vägar vara att mycket föredra framför plankvägar. På förut anförde skäl är dessutom troligt, att en till lokal och materiel väl och omsorgsfullt byggd plankväg i Sverige på mänga ställen komme att kosta ända till 100,000 rdr rgås pr mil, och erfarenheten har redan visat, at vi till och med kunna bygga små jernvägar för samma pris. Eharu visserligen högst provisionella och med en spärvidd af endast 28 tum, bestä dock desse små sednast nämnde byggnader till väsendtligaste de len af jern, hvaraf följer en längt större varaktighe än plankvägar, hvarjemte en vanlig vermländsk ar betshäst på dessa små jernvägar visat sig kunna fort skaffa mer än dubbelt så tungt lass, som till och med en amerikansk häst på plankväg. Stockholm den 12 Juni 1852. C. E. Norström. Major .vid Kongl. vägoch vattenbyggnads-kären.