Aftonbladet – 12 juni 1852, sida 2

komma, ait dessa länder ännu ej hunnit blifva vitt all den gamla surdegen, som de just ärft rån dessa så beprisade tider af förtryck, obkurantism och utarmning, att de icke hunnit ränja sig vid frihetens bruk, utan att ailt står en öfvergångsperiod, ur hvilken helt säkert n gång skola framgå lyckligare förhållanden. Ivem svarar dessutom för, att icke det ligser i åtskilliga personers intresse att just unlerblåsa dessa vedervärdigheter, att söka göra let nya så omöjligt som möjligt, för att det samla desto snarare måtte återkallas? Säkert ir likväl att utvecklingen skall gå framåt; att ar den kris hvari nu södra Amerikas stater befinna sig, nya förhållanden skola uppstå, som skola åt denna verlåsdel gifva ett nytt ateeende. Guayaquil, hufvudsakligaste handelsplatsen i republiken Ecuador, är väl på sätt och vis ingen vacker stad, men den äget dock, hvad få städer af dem vi hittills här sett, en egendomlig karakter. Hvilken skilnad är det icke mellan en af dessa moderna städer och en af de gamla, t. ex. de gamla tyska städerna! De förra ligga der så platta och enformiga med sina linieräta gator och sina likartade hus; har man sett en så har man sett alla. I de sednare deremot är det som vandrade man bland minnen från fordna sekler med alla sina skiftande händelser; ur de trånga och krokiga och mörka gatorna är det som stirrade medeltiden emot en, med alla sina hemligheters..I Guayaquil är, allt. mohbriskt (2) och har med sig redan i det yttre detta något, som man aldrig kan beskrifva, men som man