Aftonbladet – 12 juni 1852, sida 2

— Af Johan Ludv. Runebergs samlade skrifter, utgifna i Örebro på N. M. Lindhs förlag, har andra bandet utkommit. Denna uppjaga utmärker sig för stor typografisk elegans, och då den förut i Sverige utgifna samlingen af Runebergs äldre dikter är alldeles utgången, torde intet vittert arbete i vårt fädernesland för närvarande kunna påräkna en så stor afgång som detta. Detta band innehåller: a) Fänrik Ståls Sägner, denna herrliga cykel af romancer, i hvilken ännu friska och i folkets medvetande lefvande folksägner från Finlands sista blodiga kamp framträda i full poetisk kraft och rikedom, men dock så enkla och okonstlade, så fängslande och hänförande genom sjelfva denna sin enkelhet, genom den klara sanning, som ligger i uppfinningen och berättelsen, genom den naturlighet i uttrycket, som är fremmande från allt effektsökeri, och genom renheten af de idger, som i sången uttala sig. Det torde icke anses vigadt att yttta det denna nationella dikt skall lefva, ej blott så länge det svenska språket ännu ljuder på östra sidan om bottniska viken, utan så länge svenska folket intager en plats bland nationerna. b) Grafven i Perrko, en oöfverträfligt skön rörande bild ur det melankoliskt allvarliga och trofasta finska folkets lif. Svenska vitterheten vore att lyckönska, om blott hälften bland de stycken, som af svenska akademien erhållit stora och fördubblade: stora priset, kunde i någon mån mäta sig med denna dikt, som 1831 af akademien erhöll ett — accessit. c) Svartsjukans nätter, fera sånger, der författaren mest fördjupar sig i den finska naticnens egendomliga sorgliga grundstämning, och hvilka derföre mindre slå an på svenska läsare, ehuru Runeberg, märkvärdigt nog, säges mest värdera dem bland allt hvad han skrifvit. d) Smärre dikter: första afdelningen. Dessa dikter hafva förut varit