Aftonbladet – 9 juni 1852, sida 3

Fåglarne. Vårsånger af C. W. Böttiger. Den tid då djuren kunde talav — höra vi ibland talas om, som om en gyllne ålder, då vishet och salighet ficks för ingenting. Hvem har lefvat mycket på landet och under ensliga vandringar betraktat det stumma naturlifvet, djurens tysta och meningsfulla färd, deras blickar och åtbörder, ja, väl ock lyssnat till deras röster, som icke önskat att förstå dem bättre, icke önskat att den tid kunde komma åter då djuren kunde tala, att de måtte bikta för oss deras lif och historia, deras känslor, tankar, sorger och fröjder. Huru mycket rikare skulle då vår enslighet bli, och vi huru mycket visare och bättre. Kor och får skulle skänka oss mera intressanta samtal än mången menniska. Myran skulle lära oss bästa metod att bli rika. Så äfven biet, Alla torde de kunna lära oss, hvad de vise säga, att vi svenskar väl behöfva att vara förnöjsamma och icke lefva öfver våra tillgångar. Fåglarne isynnerhet, djurverldens sångare och snillen, de bevingade, de lyckliga,-kunde de tala med menniskotunga eller vi rätt förstå deras språk, säkert skulle vi komma närmare dem i flygt, i lefnadslust och vishet, lära af dem att taga lifvet både rätt och lätt, Naturforskaren flyttar sig på visst sätt i detta förhållande, i denna gyllne ålder; och det ju sannare i den mån hans ande är sannt poetisk — ser till det innersta. Och jag har ofta tänkt att poeten, naturpresten, borde mer än han det vanligen gör, sluta sig till naturen och naturforskaren, lära af dem och förvandla deras lärdomar i sånger, för att rätt blifva hvad han är kallad till — naturlifvets tolk, dess melodiska talande tungor. Så har jag tänkt under egna iakttagelser af växternas och djurens egenheter och lynnen, så äfven ofta under läsningen af Fries botaniska uppsatser, af Nilsons Fauna; jag såg öfverallt hos plantor och djur individualitet, karakter, historia — ja, de mest romantiska drag och kärlekshistorier, och jag undrade om ickeen dag detta stumma men rika lif skulle få sin poet — som, sjelf invigd i naturens mysterier, kunde viga naturen och menniskorna till innerligt förbund med hvarandra, — om icke den dag skullekomma -då naturhistorien skulle tala i melodisk metrisk sång: Py först då blir den rätt hemmastadd i folkets sinnen, på folkets läppar, endast så blir