Aftonbladet – 9 juni 1852, sida 3

som utfärdas af Kongl; Maj:t, anses såsom gällande för lifstiden, så framt icke innehafvaren sjelf har den omtånkan eller grannlagenheten att afsäga sig förtroendet, när krafterna tryta eller omständigheterna hindra honom att motsvara det så som sig bör; äfven der val af menigheter eller föreningar eger rum, är förhållandet icke bättre. Är det än genom stadgar eller reglementen uttryckligen föreskrifvet, att val årligen eller efter vissa mellantider skall ske, till och med måhända med slutna sedlar, så är dock ingenting vanligare, än att ordföranden eller valförrättaren ieke destomindre, vare sig för den kära beqvämlighetens skull, eller af kruserlighet för de afgående styrelseledamöterna, eller af andra skäl som han sjelf ensam känner, inskränker sig att föreslå församlingen (föreningen, -sällskapet etc.) att förena sig med honom i den anhållan, att de afgående måtte benäget fortfarande behålla sina befattningar. Och dåingen säger nej, emedan ingen gerna vill stöta sig eller ådraga sig misstanken för personliga afsigter, så anses valet vara gjordt genom acklamation, och man skrifver i protokollet: Hrr N. N. comp. blefvo enhälligt återvalde O. 8. Ve Månne icke den tröghet och den brist på lifaktighet, som i allmänhet vidlåder våra kommunala inrättningar, likasom hela vårt ässociationsväsende öfverhufvud, till en ganska väsendtlig del har sin förklaring äfven uti denna osed? Vi hafva föredragit att hellre genom några allmänna betraktelser och korta utdrag söka gifva en föreställning om det intryck, som innehållet af denna resebeskrifning är egnadt att framkalla hos den tänkande läsarer, vid den jemförelse af amerikanska och europeiska förhållanden som här liksom påtvingar sig honom, än att i detalj redogöra för sjelfva detta innehåll eller medelst utförligare utdrag tillegna oss de för allmänheten intressantaste delarne deraf. Ingenting vore likväl oriktigare, än om läsaren häraf skulle sluta, att boken egentligen utgöres af betraktelser. Förhållandet är alldeles tvärtom. Det ärjust rikedomen på fakta, på vigtiga och till största delen för oss både nya och lärorika fakta, som utgör bokens starkaste sida och som gifver den ett så öfvervägande värde framför mängden af resebeskrifningar. — Förf. har gjort till sin hufvudsakliga uppgift att vara blott och bart berättande, framställande eller likasom förevisande det verkliga sakförhållandet; och han gör detta med en reda och en åskådlighet, samt tillika med en ledighet i stilen, som gör äfven det invecklade lättfattligt och det allvarsamma underhållande. — Det är endast undantagsvis, som han här och der inblandar sina egna betraktelser uti berättelsen, och der detta sker, kan läsaren vanligen lätt skilja mellan hvad som är sakförhållande och hvad som endast är förf:s personliga åsigt. För öfrigt framstå dessa här och der inströdda betraktelser för det mesta så naturligt såsom giltiga slutföljder af anförda sakförhållanden, att läsaren sällan skall finna anledning, att jäfva deras rättmätighet. Boken är indelad i kapitel, fyratiofem till antalet, hvart och ett försedt med en öfversigt af innehållet, som för läsaren underlättar såväl uppfattningen som igenfinnandet af hvad han tilläfventyrs vill uppsöka. Man behöfver blott kasta en blick på denna innehållsförteckning, för att få ett begrepp om rikhaltigheten och omfånget af det fält, som förf. behandlat, och om den noggrannhet, hvarmed han utsträckt sin uppmärksamhet åt alla slag af inrättningar, som afse den allmänna bildningen. Vi nämma här endast, att förf. efter att hafva egnat den första och betydligaste delen af arbetet åt skildringen af de allmänna anstalterna för folkbildningen och det dermed närmast sammanhängande kommunalväsendet inom de förnämsta staterna och städerna, uti. de sednare kapitlen öfvergår till en framställning dels af åtskilliga filantropiska anstalter af mera speciel beskaffenhet, såsom t. ex. det namkunniga Girard College i Philadelphia, instituter för döfstumma och blinda, den förträffliga organisation af därhusen m. fl., dels till de högre undervisningsanstalterna och institutionerna för vetenskap och konst, hvaribland t. ex. universitetet i -Cambridge, Yale college, det storartade Smithsonska institutet i Washington (stiftadt af en engelsman, som sjelf aldrig hade varit i Amerika, men. som dertill testamenterade en summa af öfver två millioner rdr) krigsskolan i Westpoint o. s. v. Flera bifogade plancher i träsnitt gifva afbildningar dels af amerikanska skolbyggnader och uppfostringsanstalter, dels af dylika byggnaders inredning jemte ritningar till bord och säten m. m., hvaraf blotta äskådningen är tillräcklig för att öfvertyga, att amerikanarne åtminstone i dessa afseenden redan hunnit vida längre, icke blott-i prydlighet och snygghet utan framför allt uti ändamålsenlighet; än vi kunna hoppas att ännu på länge hinna, Vi kunna icke sluta denna anmälan utan att önska hr Siljeströms resa rätt många läsare, öfvertygade att ätven de, som tilläfventyrs hellre höra talas illa än väl om amerikanerne, eller som af andra skäl icke alltid vilja instämma i förf:s åsigter, likväl, om de behaga granska de fakta som här framläggas och jemföra dessa med europeiska förhållanden, hvarken skola kunna neka amerikanarne eler författaren sin aktning för ett godt arbete. Fåglarne. Vårsånger af C. W. Böttiger. Den tid då djuren kunde talav — höra vi ibland talas om, som om en gyllne ålder, då vishet och salighet ficks för ingenting. Hvem har lefvat mycket på landet och under ensliga vandringar betraktat det stumma naturlifvet, djurens tysta och meningsfulla färd, deras blickar och åtbörder, ja, väl ock lyssnat till deras röster, som icke önskat att förstå dem