Aftonbladet – 29 maj 1852, sida 2

Min -bästa, lilla flicka, skulle du inte vilja besinna dig? Men, min bästa pappa, jag har ju redan besinnat mig, visst inte länge, det medger jag, men ändå tillräckligt. Och hvad är det vidare att besinna, sedan en sak är afgjord? Att jag äfven besinnat de pligter, jaz ålägger mig, derom kan pappa vara öfvertygad, och jag vet att jag skall uppfylla dem. Och hvad har pappa egentligen emot partiet? Är inte Möller en i alla afseenden aktningsvärd man? Har inte pappa sjelf nästan med beundran talat om hans drift och hans kloka hushållning? Har han ej gjort sig aktad af alla, under den tid -han vistats på orten? Och jag kommer så nära, att jag nästan hvar dag kan se lite till pappas hushåll, om ej pappa heldre vill helt och hållet upphöra dermed och i stället flytta till oss? Jaj ja, mitt -barn, allt det der är sannt, och jag har visst ingenting emot herr Möller; men ,. . Och nu berättade han föräldrarnes öfverenskommelse och hur de i sexton är glädt sig åt den, som en afgjord sak. Äfven din salig mor,, slutade han, äfven hon hyste denna önskan, Och då tre, jag kan väl säga tre förståndiga personer voro af samma tanka, så måtte det väl ej ha varit så oförnuftigt att tänka på saken.s Visst ej att tänka på saken; men, förlåt mig, kanske att afgöra den. Jag kommer ganska väl ihåg, att jag redan som liten flicka kunde vara rätt stygg och stampa foten i golfvet, om jag ej fick som jag ville. Och kunde ej pappa föreställa sig, att jag äfven som större skulle: bli elak och envis? (Härvid smekte hon gubben rätt vänligt.) Ochv, fortfor hon, sär det nu meningen att på samma sätt öfvertala Ludvig, att af barmhertighet hålla mig till godo?x Min kära, lilla flicka! Det behöfs visst nte. Ludvig har säkert ingen högre önskan in att vinna ditt bifall.. Det kan. jag aldrig förmoda. Om han verkigen hyst en sådan önskan, så är han väl ej