fall frän den lutherska läran kunde vara förenade, meddelat dem undervisning uti den katolska kyrkans lära och, dä de enträget begärt att varda i samma kyrka upptagna, dem uti katolska läran konfirmerat; och att han uti katolska församlingens skola lemnat undervisning ät Johanna Wilhelmina Funk, hustru Beckman och Cornelia Miller, hvilka dock varit i skolan intagna, de tvä förra redan under pastorns företrädares tjenstetid och den sistnämnda enligt begäran af hennes fader, som dämera var katolik, äfvensom sedermera, efter slutad undervisning, på Johanna Funks joch Cornelia Möllers uttryckta önskan, dem likaledes i katolska läran konfirmerat; samt, i fräga om fröken von Bogen, att hon med säväl Johanna Wilhelmina Funk som Cornelia Miller, under den tid de voro i katolska församlingens skola intagne, ofta samtalat i andeliga ämnen, och, med Lovisa Aderman, förenat sig i böner, att pastorn Bernard ville uti katolska församlingers gemenskap upptaga Lovisa derman; ty och som pastorn Bernards och fröken von Bogens omtörmälda ätgärder icke äro att hänföra till sådana, andra personers affall från den rätta evangeliska läran äsyftande, handlingar, för hvilka ansvar lagligen eger rum, i anseende hvartill ock allmänna äklagaren nägon ansvarstalan i mälet icke framställt; alltså pröfvar kongl. hofrätten rättvist pastorn Bernard och fröken von Bogen frän ifrägavarande ätal befria. I öfrigt ocK hvad angär det af förre fanjunkaren Baijur väckta yrkande, att pastorn Bernard mätte fällas till ansvar för det han skall hafva under målets-handläggning bemött Baijur med otidigheter i och för de af honom i mälet framställda angifvelser, varder nämnde yrkande, säsom obefogadt, ogilladt.,