Aftonbladet – 26 maj 1852, sida 3

åt åratal igenom, den sliter jag nu sönder, eller låter en pojke slita sönder. — nej det kan jag inte, förb ... mej jag. kan. Nå-nå, bror vill inte hjelpa mig, jag hjelper mig väl sjelf. Jag reser på stående fot tilldet der herrskapet, jag skall läsa lagen för dem, jag skall fråga dem hvem som gifvit dem rättighet, att tränga sig in i en familj, der de intet ha att göra, hvem som gifvit dem rättig: het att bryta en sexton år gammal förbindelse, och stifta oenighet emellan far och son. Ja ja, bror ska få se om jag låter leka med mig.x Men, bästa bror! Förgå dig inte i hettan. Besinna, hvad ondt bar den stackars oskyldiga flickan gjort?, Åh jag förgår mig inte, jag vet nog hvad jag gör och säger. Jag vill bara se om jag skall. behöfva stå som en narr för deras infall. Och på ögonblicket sprang doktorn ut, satte sig i sin chäs och körde derifrån lika fort som han kommit. Han körde likväl den gången ej fast i grinden. Prosten såg efter honom och runkade på hufvudet, Det der kan bli en ledsam historian, sade han. Om den hederlige doktorn nu förifrar sig, och säger något förolämpande till kapten Berge. Den är just inte heller att narras med, skulle jag tro, Och den stackars flickan den skrämma de lifvetaf. Nå-nå, Gud styr väl allt till det bästa. Emellertid ilade doktorn vägen framåt, et: litet stycke med samma fart som han börjat. men när han nu ej hade någon som motsade honom, började han småningom lugna sig och eftersinna om han verkligen hade något sköl till förebråelse mot de personer, som han nyss så strängt hade beslutit att läsa lagen för. Farten började minskas, och brunte fick slutigen gå som han fann för godt, och det blef visserhgen ejifyrsprång. Det var ej så brådtom att komma fram, det var ännu så mycket för loktorn att öfvertänka, hur han skulle begynna sitt företag. Kapten Berge hade visst efter den hjelp han fått af doktorn betydligt