Aftonbladet – 22 maj 1852, sida 2

flera gänger det lifligaste bifall samt inropades tre gånger. -M:lle Berwald hade till recettpjes valt den förut väl bekanta Regementets Dotters, hvari S:t Georges och Bayard åtminstone framställt något ifrån våra vanliga operatexter afvikande och ovanligt, och hvari Donizetti ibland det myckna fabriksmessiga äfven inlagt ätskilliga särdeles lifliga och populära melodier. Hvad Maries rol beträffar, 8å torde den, genom sin starkt individualiserade karakter och det myckna talet, som här nästan tager brorslotten af sängen, göra om möjligt ännu större anspråk på skädespelerskan än på sängerskan. Jemmnförelser: äro förhatliga, säger ett gammalt ordspråk, och någon sådan :bör här sä mycket mindre komma i fråga, dä Jenny Liad just i Maries rol kanske mer än i nägon annan stod öfver all jemnförelse derigenom att hon, oaktadt denna karakter hos henne framstod i könstens och inspirationens ljusare och mera ideella dager, ej lät ett enda drag gå förloradt af den ursprungliga friskhet och ysterhet, den omedvetna naivetet, som äro sä naturliga hos denna okonstlade, till sitt hjerta oförderfvade lägrets dotter. Men dä sädana jemnförelser i allt fall ej kunna uteblifva vid ett styckes uppförande, som nästan så att säga företrädesvis, ätminstone hos många, bibehäller minnet af Jenny Lind, både säsom sängerska och skädespelerska, lefvande ibland oss, så var. det en så mycket större heder för m:lle Berwald, att hon det oaktadt bestod profvet med en framgång, som i flera fall kan kallas utmärkt, och om Maries rol kanske icke är af det slaget, som företrädesvis lämpar sig för arten af m:lle Berwalds artistiska riktning, sä blifver det en desto större förtjenst hos henne att göra deraf hvad hon verkligen gjort. Uti de glädtiga partierna af stycket var hon flera gänger verkligt briljant och blott ytterst sällan säg man nägon af de ansträngningar i gester, som den goda viljan och bemödandet att göra det mesta möjliga af rollen, troligen frambragte. Säsom en liten rolighet vid operettens utförande må anmärkas den redan under Jenny Linds tid gjorda förändringen uti arian: Hell dig, mitt fosterland! Hell dig, min kejsare ! som det rätteligen heter, helst det i öfrigt alltid talas om kejsaren. Uttrycket: Hell dig, min kejsare! hade man nemligen förändrat till: Hell dig, min ädle kung!; men hvilken kung här kan vara i fräga förmäles icke; Det får åhöraren sjelf gissa, ty i Frankrike fanns då ingen sådan. Att för öfrigt med m:lle B:s täcka och intagande spel samt hennes ytterst briljantå koloratursång rädde stor belätenhet, derpå var det myckna bifallet ett tydligt bevis. — Sulpiz rol utfördes af hr Uddman; som nästan alltid utmärker sig för en säker uppfattning och god säng. Hr U. är dock kanhända mera komiker än humorist och Sulpiz skämt är af det humoristiska slaget. Hr U. var mähända äfven nog chevaleresk. Lars Kinmansson återgaf med mästerskap den gränade krigsbussen med sin hjertliga humor under den sträfva, barska ytan och stod som en värdig motbild vid-Jenny Linds sida. Det vore en orättvisa att icke äfven-vid samma tillfälle egna en hyllning åt hr Strandberg för hans utförande af Tonios rol. Den djupa och rörande känsla, hvarmed han sjöng duetten jemte Marie mot slutet af första akten, gjorde ett mäktigt intryck och öfverhufvud torde -man äfven bland de utmärktaste talanger få leta efter nägon som i nämnde afseende kunde utföra denna duett bättre än det skedde i gär. Fru Bock är en ypperlig markisinna af Streckenfelt med sina nägra och fyratio anor, och hr Söderberg var en typ för harbjertade och stortaligå pultroner. —t,