samma hit. till sina här i staden i pension vistande barn, och kapten F., som 33 år varit sjökapten och aldrig under den tiden varit tilltalad för lurendrejeri, I hade vid den ä fartyget anställda visitationen visat de små lädörna och frågat protokollssekreteraren Bruhius om det vore behöfligt att förtulla sådant lappri, hvarpå svar erhållits, att det ej kunde komma i fräga. Hr Brunius, inkallad inför domstolen, förklarade kap ten F:s uppgift vara med sanba förhällandet öfverensstämmande, men hade hr B., säsom han yttrade, icke gifvit tillständ att föra det i land. Trots dessa upplysningar ansåg sig dock tullfiskalen Wibom l: böra yrka att godset skulle dömas förbrutet och kapten F. äläggas att böta varornas halfva värde, hvilka Pa nden blefvo af domstolen genom utslag god-l: ända, . För jemförelses skull torde ett derefter handlagdt mäl äfven förtjena uppmärksamhet. Samma uppsy ningsmän, som verkställt det förenämnde beslaget, gjorde den 14 dennes beslag å skonerten Irge, förd af skepparen A. C. Pettersson frän Götbeberg, dervid anträffades ett större parti nytt engelskt porslin, hvilket i tullvärde blifvit uppskattadt till 85 rdr 44 sk. banko. Skepparen förklarade, att det anhållne porslinet, som utgjordes bland annat af 6 å 8 dussin tallrikar, vore medtaget för att begagnas ombord ät besättningen, hvarföre han begärde att återbekomma l: detsamma, Ehuru skepparen Petterson endäst har en besättning af 6 å 8 mån och det tydligen visade sig att porslinet aldrig varit begagnadt, ansäg tullfiskalen sig i detta fall icke ega skäl att väcka näget pästäende att det i beslag tagna godset skulle dömas förbrutet, utan biträdde skepparens begäran om detsammas äterbekommande. Skepparen Pettersson erhöll, på grund af domstolens utslag, porslinet äter; men beslagarne ämna an-l föra besvär öfver den oförmodade utgången. — Den 16 dennes kl. 10—11 pä aftonen hade eldaren ombord ä ängfartygot Gauthiod, Sven Olsson, ämnat begifva sig i land. Uppsyningsmännen Lina-l mark och Edling mm. fl. hade observerat att Olsson varit nägot mer korpulentares än kort förut då de samspråkat med honom, hvarföre visitation anställdes på hönom, då innanför hans kläder anträftades ett belt dussin bomullsstrumpor, som togos i beslag. Rädhusrätten dömde i onsdags strumporne förbrutne, äfvensom O. älades att böta desammas halfva värde med 5 rdr bko. — Skepparen A. M. Lindström, förande skonerten Carl Leopold, destinerad till Ryssland, var ätalad af tullbetjening att hafva, utan förut gjord anmälan, flyttat sitt fartyg från Blasiehbolmshamnen till södra landet ä strömmen. Lindström dömdes att, för förbrytelse mot 49 uti Seglationsordningen, böta 101 rdr bko. — En uti huset N:o 18 vid Maria Brunnsgränd boende 63 års gammal enkefru L. har i thorsdags under sinnesgrubbel medelst hängning athändt sig lifvet. Fru L. som befann sig ilyckliga ekonomiska omständigheter har en längre tid varit sjuklig Och nog olycklig att för botande af sin sjukdom anlita en viss adlig praktiserande qvack salvare., genom hvilkens okloka ordinationer det förmodas att den älderstigna förlorat sitt förständ. Fru 1, hade lyckats att smyga sig ned på gården utan att bli observerad af det fruntimmer under hvars uppsigt hon blifvit lemnad. Hon hade oförmärkt ingätt i det uti trädgärden belägna lusthus och derstädes hängt sig å en i väggen inslagen spik. Angående denna sorgliga tilldragelse hölls i gär enskildt polisförhör. — För 2:ne mänader sedan lemnade, efter erhållne tillvitelser af matmodren, en 18-ärig flicka sin kondition ä schveitzeriet vid Köpmantorget, och dä hon kort före sitt aflägsnande yttrat sig sinnad genom sjelfmord afhända sig lifvet, Så togs för gifvet, att hon utfört sitt förtviflade beslut. Denna förmodan har tyvärr besannats, emedan hennes lik i dag på f. m. uppflöt i sjön vid Slottsbacken. På halsen hade hon en guldkedja med medaljong och guldörhängen i öronen. Liket aflördes till bärhuset och kommer om mändag Polisförhör om händelsen att hällas. — En tolfårig flicka vid namn Christina Wilhelmina Svensson var i går af sin stjufmoder mureriarbetarehustrun Jansdotter, boende uti huset N:o 26 vid Fiderktvaregränden; tilltalad för flere begängna stöler. Uti April månad hade hustru Svensson, ehuru hon länge bemärkt flickans benägenhet för snatteri, varit nog oförsigtig omtala för henne att hon uti ett ullgarnsnystan hade förvarade 100 rår rgs. Nägra dagar derefter voro penningarne, bestäende af fyra sed-. lar ä 10 rdr bko, en ä 6 rdr 32sk. och resten i div. sedelslag, bortstulne och flickan derom ätspord erkände tillgreppet, men pästod att hon observerande sitt brott vara upptäckt utkastat penningarne genom fönstret, tillika med 4-st. guldringar som hon förut tillgripit. För nägra dagar sedan har fliekan äter tillgripit en schal äfvensom sökt att uppbryta en kista hvarest modren bade penningar förvarade. Det var fasaväckande att se den liknöjdhet hvarmed det minderäriga barnet åhörde de mot henne gjorda angifvelser och kunde oaktadt hr polismästarens allvarliga föreställningår icke förmäs till en sanningsenlig bekännelse. Då modren förklarade att hon af fruktan att bli alldeles kringstulen icke längre kunde ha henne i sitt hus, så blef flickan tills om tisdag insatt i cell. — Förre postskrifvaren Joban Blomstrand blef i dag intagen ä allmänna arbetsbuset för att derstädes till arbete hällas, Ransakningen om Fru Natt och Dags bedrägerier. l I dag fortsattes uti poliskammaren förhöret med häktade fru Natt och Dag. I anseende till hennes. sjuklighet fick hen sitta under ransakningen. Hrpolismästsren uppläste-den skrifvelse som ingått från landshöfdingeembetet i Calmare län ech hvilken innehöll att de personer, hvarom de hos Natt och Dag anträffade handlingar omförmäla, icke finnas till i verkligheten, och säledes samtlige namnen diktade. Härpä svarade fru Natt och Dag: Mioa enskilda handlingar har jag rättighet att sköta sjelf; — jag har aldrig bedragit nägon menniska på en bankovitten. Polismästaren förnyade nu sin begäran att få veta hvarifrån N. och D. erhällit originalhandlingen, men bon gaf endast undvikande svar. Slutligen, allvarsamt tillhällen att erkänna, svarade hon: Jag har fätt originalbouppteckningen der nere i Calmar utaf Brunberg. Dä hon upplystes om att äfven icke nägon . person med namnet Brunberg funnes till, så kunde hon ingenting svara. Efter erhällen upplysning om, hvad Grejmer vid med honom hället förbör baft att berätta, nemligen att hon äfven lurat bonom betydligt, svarade Natt o. Dag: jag kan ej neka att jag en tid begagnade hans kassa, men. han hade 500 rdr bko att för min räkning uttaga af Wahlberg., Wilcke vore hon visserligen skyldig pengar, men han skulle få dem och hade redan haft dem om hon icke blifvit häktad. Hvad Agardh deremot beträftade så vore han i stället skyldig henne pengar, ty hon vore honom skyldig endast 17 rdr, dä ban deremot ännu innehade en eldskärm värd 60 rdr som hon under det de voro vänner, lemnat till honom. Åtskilliga andra beskyllningar mot hr Agardh framkastages derefter af N. o. D. Polismästaren förklarade derefter, att han insåg att alla försök att få henne till bekännelse voro omöjliga, hvarpå hon helt tvärt invände jag har förklarat allt hvad jag har att förklara, jag har aldrig gjort nägon mennicka näcrat ondt. utan tvärtom varit för mvecket