Aftonbladet – 19 maj 1852, sida 2

slägtets uppfostran, fosterlandets försvar och aelsans återfäende. I början af år 1805 uppträdde i Lund såsom en uppenbarelse af på en gång forntide sämpe och bard, förenade i den kraftfulla gestalt, som med hänförande lif, sällsamma åtväfvor och genomträngande blickar ville hos let unga slägtet ingjuta samma glödande hänsifvenhet, som han sjelf kände för sitt foterlands forntid och framtid — denna uppenvarelse var Ling. Han kom liksom från skyn — glömd, kanske äfven i fädernehemmet, dit hans stolthet nekade honom att skrifva. Det var knappt någon som påminte sig hans namn — detta namn, hvilket ingen af hans efterkommande skall förglömma. Han började undervisning i lefvande språken och tillika i fäktkonsten, Den 80-årige Porath var då föktmästare i Lund; det fanns ingen som kunde efterträda honom. Vid Poraths snart timade frånfälle sökte Ling den lediga föktmästaresysslan och erhöll den, likväl med så ringa löneinkomster, att de voro etroliga om de icke voro bevisligan. På akademiska fäktsalen Upprestes. snart en gymnastikapparelj på akademiens bekostnad; ingen anade då storheten af det blifvande verk som då begyntes. Både Lings fäktmethod och gymnastik blefvo hastigt vidtberömda, han erhöll kallelse från Malmö, Christianstad, Götheborg, och gaf der under mellanterminerna undervisning i gin sdubbelkonst. Ofta sågs han med blottadt bröst, tvenne värjor en i hvardera handen, bjuda na motståndare spetsen. Man har en anekot om Ling: då han en gång besökte fäktsalen i Köpenhamn, sedan han vistats i Lund en längre tid och hans rykte blifvit spridt äf. ven på hinsidan Sundet, att han der fiktade och besegrade alla; då utropade med häpnad den der anställde, efter sin tids fordringar, skicklige fäktmästaren: antingen är det sjelfva