Aftonbladet – 19 maj 1852, sida 2

att Junna, huru mycket nan etter hans sterbhus borde ill kronan ytterligare betala 0. g, vy. Uppfinnaren af denna räfst nämnes ej. Måhö nda var det en vid namn Nordskjöld, hvilken just i Zienna vefva blef adlad, ehuru blott sekreter i drott singens lifgeding, och hvilken sedermera fick sig av förtrodt utförandet af ifrågavarande ätgärd. Ty YxXarl icke blott lyssnade till det äfventyrliga förslarset; han antog det eller ett dylikt. Till ombudsw.an och verkställare utsågs nämnde Nordskiöld, hvilken fick befallning att hos det förmögnare borgerskanet infordra deras och deras förfåders gamla räkenskapsböcker och inventarier. Likartade undersökningar anställdes i förmyndarekammaren och i de andra städerna. Afsigten var att upptäcka slägternas fordna förmögenhet och huruvida de ärligen uppgifvit densamma och derefter utgjort sina riksdagsbevillningar ät kronan. Om man trodde sig upptäcka nägon brist häri, lades qvarstad på arfvingarnas egendom. Hösten 1695 hade detta öde drabbat en stor del af Stockholms magistrat. En gammal öfverdirektör Silfverkrona sjuknade af sorg och det sä häftigt, att man befarade hans död. Hela borgerskapet klagade; men Nordskiöld urskuldade sig med konungens uttryckliga befallning. Vi känna ej sakens utgång. Troligen blef hela ätgärden afbruten genom Karl den elftes vid denna tid inträffade frånfälle; och borgerskapet undslapp säledes för sjette gången den hotande reduktionen.