Aftonbladet – 12 maj 1852, sida 3

stämdt kan antagas att han föröfvat stölden, äfvenom att jemväl häktade arbetskarlen Lindboms: huri varit honom behjelp!ig med att bära tjufgodset ill Sandbergs krog. vid Hötorget. .Oaktadt kommissarien Jäderin visat my cket nit för upptäckande af denna stöld, lärer dock föga hopp vara att kunna få de tilltalade fållde till ansvar och ännu mindre att få reda på det stulna. Det är styrkt att Ljung på eftermiddagen samma dag stölden föröfvades haft samtal med för stöld straffade dalkarlen Hans Andersson, hvilka gjort hvarandras bekanskap uti häkte. Sedermerå har det blifvit upplyst att en fullpackad säck:blifvit samma dag aflemnad uti Anderssons bostad, äfvensom att A. d gen derpå, eller samma dag polisförhör hölls, haft besök af Ljung, hvarefter A. skyndsamt med egen häst och kärra begifvit sig ä väg till Westeräs. Alltså är det nästan styrkt att Andersson rest bort med det stulna. Pä fredagen reste Andersson och på mändagsaftonen afreste polisöfverkonstapeln Lindvall för att efterspana honom, men vid L:s afresa var ännu icke bekant ätt ÅA. tagit vägen ät Westeräs, och reste Lindvall utan att på vägen göra sig underrättad om hvad väg A. passerat, direkte till hans hemort i Dalarne, hvarest han uppehöll sig till dess Andersson kom hem. Di hade A. naturligtvis ingenting med sig af detstulna, men obegripligt är hvarföre icke Andersson, säsom förut straffad för stöld, icke häktades och forslades tillbaka dea wäg han härifrån begifvit sig till hemorten. Upplysningar hade då säkerligen vunnits om att Andersson uppvisat eller försält något af det stulna. Att i Anderssons hemort afvakta hans hem komst var just icke nägot klokt förfarande af en polisagent, ty såsom det berättas lärer Andersson tid! och ofta forsla tjufgods härifrån till hemorten, och enligt hvad man förmodar har troligen nägon af hans biträden vid tjufgodsets försäljande rest emot -.och underrättat honom om att polis väntade på hans ankomst hem. : Öfverkonstapeln Lindvall år känd för en nitisk och duglig polistjensteman, men har, säsom det berättas, icke vägat att företaga annat än hvad hans ordres innehöilo. — I anledning af referatet i gärdagens tidning angående polisransakningen om stölden från guldsmeden G. Th; Folcker, får ref. göra den rättelse, att nägon visitation icke blifvit verkstäld hos pistolsmeden vid Svea lifgardet Blomgren, utan att B. sjelf till poliskommissarien Backlund anmält, att han för 3:ne veckor sedan ä Modees verkstad smält uppköpt gammalt silfver till en plants, som B. ännu har i behäll och frivilligt förevisat i poliskammaren. Enligt hvad ytterligare blifvit styrkt, hade orsaken, hvarföre B. hos Modee smält sitt silfver,, varit den, att Modee infunnit sig hos B. och enträget anmodat honom att, säsom Modee uppgifvit: medan degeln var varm efter af M. verkställd smältning, komma dit och smälta sitt silfver. Vidare kommer vid den till om fredag utsatta fortsättning af förhöret att upplysas, men fär nu, enligt af trovärdige personer lemnad. upplysning, meddelas, att Blomgren städse gjort sig känd som en redbar och arbetsam person, äfvensom att.han icke har ringaste del i det ätal, som mot Modee och Nyman blifvit väckt. — Det från öfverstäthällare-embetet remitterade mälet angäende förre exekutionsbetjerten Chron och muraregesällen Lundgren, häktade och tilltalade för att hafva på ätskilliga falska fordringshaödlingar, hvaribland ett i t. f; magistrats-sekreteraren nu, varande rädmannen Höjers namn utfärdadtinteckningsbevis jemte protokoll samt gravationsbevis, gjort försök att erhälla penninglån af hofmästaren Hindecker förevar i gär vidrädstufvurättens . 6:te afdelning: Cnhron erkände så tillvida sin brottslighet, att han med kännedom om att handlingarna voro falska varit med om begagnandet af desamma, men förnekade deremot att hafva deltagit i sjelfva förfalskningen. Lundgren äter pästod sig alls icke egt vetskap härom, ehuru han icke kunde bestrida, att han gjort Chron sällskap till den person för hvilken handlingarne blifvit uppvisade. För vittnens hörande tippsköts ransakningen till nästa tisdag.