Aftonbladet – 12 maj 1852, sida 3

vidtager en parkanläggning genomskuren af kanaler, beskuggade af hängande pillöf. I denna mark befinner sig såsom en kuriositet ett skepp, som för 40 år sedan vid ett högt vattenflöde strandade högt upp på land långt ifrån floden och nu står der stöttadt, med ankarlinorna utsträckta och inredt till danslokal och kägelbana. Kring quintan befinna sig flere byggnader för husfolket och egendomens. underlydande, alla utmärkt snygga och af enahanda byggnadsart. I trakten gå strutsar och påfåglar spatserande,och det hela har till totalintryck något synnerligt idylliskt. Söder om quintanpå något afstånd hade Rosas ett helt läger. Vi sågo det likväl beklagligtvis icke, och jag kan således ej lerona dig några underrättelser om den mäktige mannens armå. På motsatta sidan om staden var landet ännu mera sumpigt och fullt af öppna kärr, hvari talrika hjordar betade. Här voro vägarne ytterst miserabla, och jag såg en gång en vagn, dylik med den ofvan omtalade, fastnad i dyn, så att man måste gräfva undan smutsen för bjulen, hvilket arbete medtog flera limmar. Trakten var dock icke kal; kring gårdarne, som lågo på de gröna slätterna, hvita och täcka, voro planterade tätt stående och ymniga pilar, som gifva åt landet ett lummigt och svalkande utseende. I denna trakt äro de s. k. Saladeros, eller de ställen der slagtningarne af hornboskapen försiggår i otroligt stor skala. Sättet hvarpå infödingar kagta gin låzzo och sina bolas, huru de fånga de till offer utsedde kreaturen, huru de afskära bensenan och genomsticka strupen, allt detta ir så ofta beskrifvet och för alla så väl bekant; att jag ej vill-trötta dig med upprepandet af någon skildring af dessa vämjeligheter. Sedan skinnet är afdraget, skäres köttet ilängre stycken, hvilka kringföras till afsalu, antingen ipphängde i de stora vagnarne, hvilkas inre då