Aftonbladet – 12 maj 1852, sida 2

törsta höjdpunkt genom möjligheten för våra fabrikanter att då förse sig med stora lager af rudimateier till ytterst låga priser. Den sälunda synliga het, här förr uta e. 2S 110Å irbetare s ä, att inom vägra få år stadens folkmängd fick en tillväxt af mkring 2,500 personer. Men — konkurrensen blef ckså för stark, för att kunna, af den lugne äåskädaen, betraktas säsom uthälligt välgörande i ett land ler afsättning ingalunda kan hälla steg med en hastig roduktion.: Aterslaget började i fjol och fortgär med orgliga steg. Lugn och mod stäfja dock säkrast less fart, och dessa pålitligaste stöd i olyckans stund rinnas, om förtröstan är fast på Försynens outranakliga näd, som på den onda tiden alltid läter följa en god. — Emellertid lider, under öfvergången, vär alrika arbetsbefolkning djupt; men dess hällning unler den svära pröfningen förtjenar att högt erkännas och ätföljas af de lifligaste önskningar för en snar ättnad i dess tunga börda., Fattigvärdens pligt, att stödja i yttersta fall dem, som sig omöjligen sjelfve kunna hjelpa, har Direktionen bemödat sig att äfven under förra räkenskapsiret fullgöra; men hvarken fattigvårdens bestämmelse eller dess förmåga sträcka sig ända derhän, att åt rerkligen arbetsföre, fast oskyldigt arbetslöse, förskaffa det nödiga arbetet. Ingen allmän omtanka kan heller, i detta fall, verka sann nytta. Den enskilde: mäste vara sin egen hjelpare, om varaktigt sodt skallför honom kunna uppstå. Jemn egen omtanka och verksamhet, i förening med ordning och bushällsamhet under den bättre tiden, äro de aldrig vikande medlen. Att leda till fullt erkännande af dessa satsers riktighet, hafva stadens myndigheter under 1851 ärs vintermänader, likasom under detta ärs, emot dagspenning fyllande endast de yttersta behofven, bereät tillfälle till nödarbete ät ett, gunäs, ej obetydligt antal arbetssökande — förlidet är cirka 65 och nu ät omkring dubbla antalet. Den ringare arbetslönen säväl som den oafbrutna vanan till arbete skol:, som man hoppas, skärpa den egna omtankan och leda de nu. olyckligare arbetarne in på den rätta stråten. En stor lättnad har i alla fall myndigheternas menniskoälskande tillgörande -förskaffat sambällets lidande medlemmar. Antalet af de ordinarie fattighjonen, som vid 1851 års början utgjorde 429, var vid ärets slut 467. Fattigvärdsinkomsterna för äret hade utgjort 15,945 rdr I sk. samt utgifterna 18,475 rdr 14 sk. 11 rst bko, bland hvilka. sednare dock 2,403 rdr 44 sk. 4 rst utNe ersättning för verkstäld byggnad vid arbetshus-Å den: