det en tid bortät varit en riktig uppsjö på musikaliska nöjen; delsock deri att tisdagarne sällan tyckas vara rett lyckliga dagar för lrr könsertgifvare, Må. hönda här äfven, det nägot böjda entregpriset i sin män dertill bidragit. Konserten börjades med ouverturen till Cherubinis Vattendragare, hvilken ouverture har uti sig för mänga elementer af genuin skönhet för att blekas a ens vid sidan af Trollflöjtens,, som började konsertens andra -afdelning, om man äfven vid ähörandet af den sistnämnde må lifligt erkänna, att den är och förblifver ouverturerrias ouvertur. De utfördes begge i hög grad förträffligt. Konsertgifvar n uppträdde denna afton uti en vacker och koönstrik konsert för Piano G-moll af Mendelsohn-Bartholdy, en Saltarella, af Alkan, som genom sin hoppande melodi: verkligen gjorde skäl: för namnet, en Friählingslied af Mendelsohn-Barthöoldy en Air avec doubles, af Händel med bifogade variationer samt en Serenade dun Troubadours at Willmers, komponerad ensamt för venster hand. Om vi ej missminna oss,--var det densamma mindre karakteristiska komposition, br Willmers sjelf under sitt vistande här spelade, fastän icke med den öfverlägsna färdighet som hr Mortier de Fontaine; men äfven bos hr M. blef detta enhändta maner icke rätt tillfredsställande; det vardt något halft; nägot som fattades; med ett ord helgjutenheten var borta. Det är ju dessutom sä godt om vensterhändta magnificenser u:om konstens gebit att detta väl kan få vara fridlyst för desamma. . Att hr M. sjelf icke anser det för annat än ett curiosum, derom äro vi fullt öfvertygade. Han kan ej. annat, han som mäktar så förträffligt ätergifva de höga och oförgängliga: skönhetsdragen hos en Händel och som denna afton med ett sådant mästerskap utförde pianopartiet i Beethovens stora fantaisie, för Piano, örkester och kör (Op. 80) i hvilken herrliga komposition tusen olika bilder och ider dyka upp och lika hastigt försvinna, alla. skiftande i en elyseisk färgglans. Utförandet hvad: det instrumentala beträffar tycktes oss lika-lyckadt som anförandet var noggrannt. ören var deremot för fätalig och sjöng ej med särdeles triskhet. Af fru Mortier de Fontaine hörde man Beethovens Ah!Perfido, : Danmark af P. Faber, Dansk folksäng komponerad. af konsertutgifvaren, Alessandro Stradellas Aria di Chiesa, samt Susannas aria i fjerde akten af Figaros bröllop.. Hon sjöng dem alla med ett uttrycksfullt, musikaliskt föredrag, men var mähända allra lyckligast i Stradellas säng. I Susannasaria, deremot; ljöd den tyska pronorciationen (den sjöngs på tyska språket) något bred och markerad och sjelfva arian torde kanske äfven mindre lämpa sig för fru M:s röst. Om vi skulle gifva företrädet ät nägon af de mänga vackra saker fru M. låtit oss höra blefve det visst ändock ät Gretrys sköna Fiövre brölante,, hvaraf fru M:s föredrag på ett sä fullkomligt värdigt sätt motsvarade kompositiopens skönbet, men hvilken sång vi denna gäng gingo miste om att få återhöra. Konserten hedrades med H.M. Enkedrottningens närvaro. — tt