Aftonbladet – 8 maj 1852, sida 3

år utmerglat denna annars sköna och bördiga trakt. Man kan sannerligen icke tänka sig någon jemmerligare syn, än att gå ut i Montevideos omgifningar. Man ser der en enda omätlig slätt, der en massa villor ligga tätt sådda omkring, men slätten är nu bevuxen af en stor tistel (cynara cardunculus, närslägtad med vår . kronärtskocka), en fenkål-art, tätt krypande: verbenor, en grenig echium och två tre andra örter. Tistel och törne. skall marken bäran, tyckes varit den förbannelsedom; som öfvergått denna jord, och de boningar menniskorna uppbygt sig till trefnad och vederqvickelse, de finnas ej mer, eller ock blott de nakna murarne: hemfriden borta, familjesällheten bruten, den landtliga -glädjen jagad derifrån! Man får ett ungefärligt -begrepp. om Pampas, dessa vilda, enformiga, sterila slätter, som kring Platafloden sträcka sig ända mot Anderna och lemna menniskan intet bofäste, blott irrande och vilda indianer jagtmark, kreaturen ett sparsamt bete. Likvisst — om man här kan i en lefvande eller rättare sagdt död tafla, se hvad ondtoch elände möenniskokif och krig kunna draga öfver vida landstfäckor, huru deckunnai öknar förvandla lustgårdar, och i kraft att utplåna söka vara så stora som Gud i förmåga att skapa, så kan man ock å andra sidan se, huru freden och lugnet samt stillhet och belåtenhet liksom med en trollstaf förmå framkalla lif och friskhet ur det döda och torra. :Sedan stilleståndet i Oktober sistlidet år -ser man rainerna fulla af. handtverkatej ser inurare, snickare, tapetserare arbeta med ifver på att