Aftonbladet – 8 maj 1852, sida 3

staden, emot land,sträcker sig från ena landungans ena strand till den andra en mur med srafvar, på korta afstånd späckad af grofva nen, som: det tycktes, föga goda kanoner, wvaraf några lågo vräkta från sina lavetter såsom odugliga sjelfspillingar. Utanför och nnanför denna mur med sina utsprång äro rakterna otäcka att öfverse. Montevideo har, såsom bekant är och hvarmm längre fram skall yttras ett par ord, utvärdat en nioårig belägring, rasande med all len häftighet, som åtföljer ett borgerligt invördeg utrotningskrig. Den del af staden, om är innanför muren, är antingen totalt 1edskjuten eller åtminstone i hög grad förlerfvad af fiendtliga kulor, hvaraf man ännu räffar många och färska spår. Hela denna rakt företer derföre ett ruskigt och högst utwrmadt utseende, är i hög grad vämjelig geöm de ruttnande hästkadaver och de massor uf oxhörn, som man allestädes påträffar, och sfterger i få fall hvad man ser utom muren. Der är nemligen hela trakten, så långt ögat mäktar öfverse, väl öfversållad af små täppor och låndtgårdar, än fria och enstaka, än omgifna af ymniga och täcka planteringar — men detta allt, på sin höjd med undantag af den 8. k. förstad, som ligger närmast intill muren och som ännu bibehåller litet tecken till lif ehuru ynkligt och aftynande, är så fallet. i grus, att endast ruinerna stå qvar och tyda .med de toma väggarne, de nedfallna taken, de nedbrutna omhägnaderna och de sköflade odlingarne, på det outsägliga elände. barbari och öfvervåld, somunder nio långe