Aftonbladet – 8 maj 1852, sida 2

UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 27 April. I mina korrespondensartiklar till Aftonblaet har jag gjort mig till regel att icke låta ågon verkligt vigtig af den nya regeringens andlingar passera utan att yttra några ord om ess betydelse, så vidt sådant i en hastig öfersigt låter sig göra. Då jag knappten gång veckan sänder ett bref, har detta stundom ödgat och skall nödga mig att återkomma 1 saker, som icke mer hafva nyhetens dragingskraft, och hvilka följaktligen pressens ingar redan långt förut fört ut kring verlden. ag skall icke missbruka detta tillbakaskådande ystem, väl vetande huru ogerna läsarne i Ilmänkliet befatta sig med sådana saker; men ftonbladets läsare måste dock till en viss rad förlåta mig dem, i betraktande af det ermed förbundna stora intresse. Det är i jelfva verket endast genom att analysera och arakterisera livar och en af det närvarande ystemets vigtigare åtgärder, som man kan ifva en trogen föreställning om detsamma i in helhet, om dess anda, och följaktligen om örhållanderna och intrycken i Frankrike. Det är af detta skäl som jag återkommer ill en redan nägra dagar gammal not, men vilken, då den kan utöfva ett stort inflytande å nationens uppfostran, förtjenar att jag af lenna anledning omnämner den, Jag vill tala m det dekret, genom hvilket prinsen-presilenten definitift reglerar den nya studieplan, om skall följas i vära lyceer. Denna plati består, som bekant är, uti 1:0o tt under benämningen grammaire gifva elererna en gemensam undervisning till och med jerde klassen. 2:0o att vid denna punkt dela undervisningen i tvenne särskilda delar, den na litterär, den andra vetenskaplig, och att vödga eleverna att välja mellan den ena eller undra. Denna plan har blifvit föremål för mycket )eröm och mycket klander. Den har antinsen i den ena eller den andra syftningen väckt n liflig sensation såväl inom lärarekären som bland allt upplyst folk i allmänhet och inom amiljerna. ; Hvad: skall man då tänka derom? : Till en början finnes, hvilket icke bör öfverraska, emedan det är den för dagen molerna parfymen, i denna plan en kejsarelukt, ganska märkbar för dem hvilka som jag näsot andats kejsaredömets luft. Kejsaren vann ul slags ära, emedan han var mäktig att vinna len, men grunden för hans regering, synnerigast då verlden tryckte honom och förmådde honom att på mer än allt annat tänka och beräkna de materiella krafterna, var en matematisk anda, mer egnad att åtskilja än att förena vetenskaper och litteratur, och sådan är andan af den plan hvarom jag talar. Efter min åsigt är den högst olämplig och skadlig. Visserligen, om värt system för den offentliga undervisningen har bidragit till tillvexten af denna litterära race, som, hufvudsakligen å sednaste tiden, öfversvämmat Frankrike och följaktligen Europa, med sina inqualifibiabla produkter; om den bidragit att frambringa och mångfaldiga dessa föregifna litteratörer, som tro sig tänka emedan de skrifva, skrifva emedan de kunna kluttra ned papper, och måla emedan de kunna kludda; om, säger jag, vårt undervisningssystem har någon, om ens den ringaste andel i detta öfverflödande, mångfaldigade hån mot kunskap, smak, moral, vett; mot allt hvad menniskan älskar eller vördar, då bör detta system reformeras. Det är eljest rätt och : klokt att inom det allmänna undervisningsområdet reservera särskilda riktningar, emedan det gifves särskilda fallenheter eller särskilda nödvändigheter i elevernas naturgåfvor eller bestämmelser, men det är ofilosofiskt, och jag kan till och med säga det är ofransyskt, att ännu så helt nära studiernas och reflexionens början i princip och med tvång åtskilja den vetenskapliga och den litterära undervisningen. Denna sistnämnda är alltid utan tvifvel i många olika men bestämda grader fulländningen och till och med. det sanna ljuset för den förra, såsom varande dess prydnad, dess behag. Jag vet hvad det vill säga att dränka sig i allmänneligheter, i ord, men jag vet ock hurudana de män äro, som gräfva ned sig i specialiteter, i siffror. Jag har sett dessa sistnämnde i strålarne af kejsaredömets glang, jag skulle till och med kunna säga att jag varit en bland dem, emedan jag då befann mig i en uteslutande vetenskaplig läroanstalt. Man sade mig att dåvarande undervisningsministern, jag tror det var hr de Montalivet, stundom yttrade att många bland oss icke voro annat än åsnor, lastade med matematik. Denna ministeriella anmärkning upprörde naturligtvis då mitt i specialiteter fördjupade sinne, men under det sednare loppet af mitt lif, i synnerhet då jag passerat de högre politiska regionerna, om Jag också haft tillfälle att öfvertyga mig om alla olikheterna af de alltför generelt bildade männen, så har jag äfven kunnat uppskatta det mätt af elevation, sundt förnuft och erfarenhet, som fallit på de alltför speciella männen. I vissa ämnen, då man vill dela jemnt och noga, så skär man ofta sanningen midt itu. Jag fruktar att den nya undervisningslagen, ehuru utgående från en god ide, nemligen reformens, likväl icke lyckligt tillämpat den, och jag skulle kunna till stöd för min mening åberopa flera andra skäl, just från den synpunkt som rörer regeringen närmast, nemligen maktens princip! Om den dåliga litterära riktningen anfaller och skakar denna princip, så -rättfärdigas och understödjes den här liksom öfverallt af den goda. Botemedlet består icke i att tillintetgöra eller minska trädets växtlighet, utan deri att man genom en bättre kultur förbättrar denna växtlighet såg att de dåliga frukterna blifva goda. : Denna speciella betraktelse leder mig till Fort bälte bite: I MR Se GAING Files) RA API