Aftonbladet – 8 maj 1852, sida 2

värdt, hvilket ingalunda mildras af den röda drägten, af bältet, som i prålande färger omsluter lifvet, och än innehåller en stor slagtareknif, än ett par pistoler, och slutligen det kring benen på ett eget sätt svepta tyget, som åt det hela ger karakteren af något sakta smygande. Men jemte dessa, bland hvilka negrer och mulatter i ingalunda lockande gestalter blanda sig, cirkulerar en mängd helt europeiskt klädda personer. Ty Montevideo hyger en stor mängd utländningar: italienare, fransmän, engelsmän, tyskar o. 8. v., hvilkas vanor i många fall uppblandat eller undanträngt de ursprungliga. Å . Montevideo äger flera kyrkor, men få offentliga platser och byggnader. Katedralen, Matris kallad, är ett synnerligen vackert tempel, med två smala höga torn vid fasaden och en dömartad kupol vid slutet; kupolerna äro belagda af i blått och gult glänsande porslin, hvilket ger-ett vackert utseende, då golen glänger derpå. Dess inre är också. ganska storartadt, ehuru icke rikt. 1 småkapellerna vid sidogångarne ser man jungfru Maria och diserse heliga patroner ståtligt utstyrdai granna sammetsdrägter, kragar och nipper. Jungfru Maria bär i synnerhet en präktig broche och en särdeles nätt negligå. Men hvad som ovilkorligen mest frapperade, var följande omständigheter. Som julhögtidligheterne hyss Voro firade, var vid altaret uppbyggd en krubba, rätt hygglig och till och med elegant, der Jesusbarnet låg på en -halmtapp i en prydlig vagga, omkring hvilken föräldrarna stodo helt grannt utstyrda, isynnerhet Josef, som riktig! såg ut som en nyrakad och nystruken välbe