Aftonbladet – 8 maj 1852, sida 2

ft hållen rådman, samt alla andra tillhörigheter, sxar och englar, rätt grannt anbragta, så att ntet fattades. Ett litet bord stod i kyrkans midt, Kvarpå Kristus, väl formad i hvitt vax, presenterades i barnanakenhet, och derbredvid en tebricka att emottaga de kopparslantar, som oifmilda fromma der täcktes offra. Men för att de svarte kristne ej skulle anse 818 lottösa, utan rätt märkbart inse, att julfesten äfven var till för dem, låg på en liten estrad, ikvisst strax bredvid:ingången, en liten svart Kristus, som glänsande i ebenholsfärg och med illigt hår ej tog sig så illa ut. I en annan kyrka, San Domingo, som visserligen var mycket. mindre och i alla hänseenden mindre ansenlig, var hela denna tillrustning ännu kostligare. Josef presenterade sig der i blå frack med blanka knappar, och Maria, mot hvilken man blott kunde anmärka, att hon var något för mycket sminkad, stoltserade i styfkjortel och utmärkt fina spetsar; rundt kring kristuskrubban var. ett slags ram, föreställande den omgifvande bergstrakten, och der voro hopade bredvid hvarandra i papper utklippta och suddigt målade små hus och villor, instuckna i de 8 k. bergsskrefvorna, och mera löjliga än pittoreska. Englakoren slutligen öfverst tycktes sjunga allt hvad struparne förmå, åtminstone syntes det att de mödade sig öfver höfvan med sin låt. Man går i dessa kyrkor, beundrar de grannrt xåade väggarne och andra apparater till fögnad för. ögon och näsa, ser mängden knäböjande på en utbredd brokig matta, och timtals mum lande efter -prestens latinska böner; man ser d-m med sina rosenkransar och korstecken