Aftonbladet – 6 maj 1852, sida 2

tionstidningar rättigheten att kringsändas med osten (en åtgärd för hvars uppfinnande äran llkommer hr von der Heydt, handelsminiter och f. d. liberal af år 1847) tvang Naonal-Zeitung att moderera sin polemiska ton. Ivad man kan förebrå den, är den något dokinära tendensen i dess artiklar, äfvensom att en gör så liten affär af de konstitutionella stitutionerna i hvilkas utveckling demokraen envist vägrat deltaga. I alla fall är Naonal-Zeitung en af Tysklands bästa radikala dningar. Vid dess sida måste man uppföra en tiding som utmärker sig för sin stora populaitet, nemligen Der Urwähler. Den redigeras f hr Bernstein, hvilkens verkliga namn är lebenstein, en högst förtjenstfull skriftställare, vars stil endast kan jemföras med Boernes ariserbref efter år 1830. Efter Juni 1850 förlorade Urwähler rättigeten att kringsändas med posten, hvilket likräl icke hindrar den att hafva sina 8 å 10 usen abonnenter i Berlin. Den moderat-liberala oppositionens organ är Constitutionelle Zeitung. Denna tidning har en ika egen som bedröflig historia. Hr Hansenann, finansminister under revolutionstiden, var i Februari 1849 chef för Preussens bank. Jan ville grundlägga en tidning för den rika oourgeoisien.. Det lyckades honom snart att ned sin kända finess och skicklighet samla nödiga penningemedel. Tidningens grundfond steg till mer än 100000 thaler. För att öfvertaga redaktionen tillkallade Hansemann dr Karl Weill, f. d. utgifvare af Konstitutionelle Jahrbiicher i Stuttgard och som förstått att af Ludvig Filip erhålla 6000 francs årligen af de hemliga fonderna, — ett anslag som han i dera är uppbar. Det var hr Taschereus Revue Retrospective, som efter Februarirevolutionen år 1848 upptäckte denna pension på samma gång som Heinrich Heines. Hr Hansemann, hvilken såsom minister och oaktadt sin liberalism icke föraktade korruptionen, trodde sig hafva funnit ett riktigt underdjur då han engagerade Weill. Utom denna första orsak till impopularitet kom äfven en annan omständighet, nemligen den politik som tidningen antog eller rättare som Hansc.nann föreskref den. Under år 1849, då enhetsifvern och kejserlighetsvurmen steg till sin höjd i Tyskland, anföll Constitntionelle Zeitung både Frankfurt och nationalförsamlingen och de män, hvilka folkets förtroende utsett. Det var just det som Hansemann ville; ty han var en förklarad motståndare till den tyska politiken alltsedan riksföreståndaren erkehertig Johan äskade hyllning af de preussiska, liksom af alla öfriga tyska trupper; Detta skedde i Augusti år 1848, under Awuerswälds ministår, i hvilken Hansemann var den olycksbringande själen. Störtad i September 1848 begaf Hansemann sig till Frankfurt, för att der gå tillhanda med sina råd, hvilka likväl ingen ville hafva. Detta sårade grymt hans fåfänga. Han blef nu en motståndare till hvarje politisk ide, som går ut på att höja Preussen genom ett närmande till det öfriga Tyskland. Under parlamentet i Erfurt var unionen alltför populär, äfven i det gamla Preussen, för att Constitutionelle Zeitung skulle hafva vågat bekämpa den. Dessutom var Hansemanns, bolaget -redan upplöst vid den tiden och Karl Weill, med hvilken man gjort ett mindre välbetänkt kontrakt, hade fått 11600 thaler för att man skulle blifva af med honom. Sommaren år 1850 uppdrogs redaktörsbefattningen åt hr Rudolph Haym, f. d. ledamot af nationalförsamlingeni Frankfurt. Detta var det liberala bladets lysande epok. Parlamentet i Erfurt hade nyligen blifvit upplöst, och Gothapartiet började inse hvilket ofantligt misstag det hade: begått genom att sluta sig till den preussiska regeringen. Haym uppträdde nu med en liflig och skarp opposition mot ministeren, företrädesvis emot hr Radowitz. Haym var i öfrigt en ädel karakter, otillgänglig för sitt partis vanliga svagheter, en af liberalismens sista romare, om jag så får säga. Emellertid hade polisen ett vaksamt öga på honom. Såsom ledamot af universitetet 1 Halle var han icke bosatt i Berlin. På grund af en gammal förordning från år 1817, hvilken i det hela endast åsyftar lösdrifvare och folk utan sysselsättning eller profession, påstod regeringen sig hafva rättighet att från Berlin förvisa alla dem som der uppehöllo sig utan att vara bosatta på stället. Emellertid tolererade man någon tid Constitutionelle Zeitungs polemik. . Hösten 1850, kort före November månads ingång, började inrikesministeriet, som förestods af hr von Manteuffel, ett hemligt krig mot hr von Radowitz, hvilken Ban ville störta för att återknyta de heliga alliansernas kedja. ÅA andra sidan hade venstern, d. v. s. Idet liberala tyska partiet blifvit trött vid hr von Radowitzs doktrinära, kraftoch karakterslösa politik. Hr Haym hade vid samma tid blifvit bedragen i afseende på hr von Mauteuffels verkliga afsigter, emedan denna genom sina legda skribenter låtit utsprida den Itron att Manteuffel skulle genom nägon definitiv åtgärd göra allvar af unionen, under det att hr von Radowitz åsyftade att i oändlighet utdraga det provisoriska tillståndet. Med ett ford, polisen som lydde sin chefs,-hr von Manteuftels hemliga : vinkar, lät hr Haym i all isköns ro anfalla hr von Radowitz, hvilken, .underminerad vid hofvet och öfvergifven af sitt eget parti, slutligen störtades. Nu kom ;taren till hr von Manteuffel sjelf, mot hvilken ; Constitutionelle Zeitung började rikta sina skarpärta TLA 0 MKR fr AR RR mer