Till hämnd blef hr Haym föremål för de häftigaste anfall i Manteuffels tidning: Deutsche Reform. Slutet blef att hr Haym vardt förvist från Berlin, oaktadt pressens protester och kamrarnas opposition. Constitutionelle Zeitung redigerades derefter af en ung talangfull litteratör, hr von Bardeleben, och sedermera af en hr von Rochau. Då den sistnämnde icke ens var preussare, blef han efter en månads befattning med redaktionsbestyret landsförvist, hvarefter tidningen öfvertogs af hrr von Bardeleben och d:r Frensdorff, hvilka dock begge två i sistlidne Januari månad nedlade sin befattning med tidningen, emedan de ej tyckte sig lyckas i sina bemödanden att drifva det liberala partiet längre till venster än detta partis stora majoritet ville. Tidningen återföll då i en alltför veklig liberalisms förvillelser. Man kan lätt förstå att alla dessa skiften och förändringar icke varit gynnsamma för tidningen. Mer än en gång har den varit på väg att upphöra, och den uppehålles nu endast genom understöd som temligen knappt och ogerna bestås af dess delade parti. Skall man till oppositionspressen räkna Preussisches Wochenblatt, organ för första kammarens högra center, för hr von Bethmann-Hollweg och det gammal-preussiska partiet? Ja och nej. Tidningen, som redigeras af hr von Radowitzs f. d. anhängare, för ett temligen envist krig emot ministeren och Neue Preussische Zeitung. Men det är endast en kotteristrid. Liberalismens principer kunna icke upptäckas der. Och nu endast några ord om den satiriska tidningen Kladderadaisch, ett till Berlinerdialekten hörande oöfversättligt ord. Denna preussiska charivari har en upplaga af 18,000 exemplar och har oaktadt sin demokratiska tendens tillträde öfver allt. Man påstår att konungen låter den föreläsas sig hvarje lördag, — den enda dag i veckan som den utkommer. Sådana äro Berlins politiska tidningar, en annan gång skall jag återkomma till litterära, religiösa, vetenskapliga och juridiska blad.