RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Till öfverståthållare-embetet för polisärender hade ankommit skrifvelse från landshöfdinge-embetet i Westeräs län med begäran att sedan det genom tidningarne blifvit upplyst att förre fahnjunkaren och poliskonstapeln Bror Arvid Baijur uppträdde säsom äklagare i ätskillige mäl vid hufvudstadens öfveroch underdomstolar, nämnde Baijur, som för wraktlåten mställelse till ransakning vid Simtuna häradsrätt blifvitefterlyst för förfalskningsbrott, må blifva efterspanad och inställd hos landshöfdinge-embetet. I anledning häraf var Baijur, densamme som uppträdt såsom angifvare i katolikmäålet, i dag pphemtad till poliskammaren och förklarades skyldig tt träda i häkte för att med fängskjuts afsändas till Westeräs. — En gammal krigsman vid namn Johan OCarlsson, född i Åbo 1790, stod i gär inför polisens dombord. Han hade på väg från Haparanda blifvit antastad i Gefle och afsänd hit med fängskjuts. FHäån hade bevistat trenne fälttåg, nemligen det finska kriget då han vid Ratan blef svärt sabelbuggen och för sina många blessyrer mäste intagas ä sjukhuset. Säväl uti tyska kriget som expeditionen i Norge pästod han sig hafva deltagit. Han hade vid 10 ärs älder blifvit anställd som trumpetare och som sädan har han tjenat till 1832, dä han erhöll afsked frän Norrbottens fältjägareregemente. Ändamälet med resan; bit hade varit att söka något understöd, men vore: han nu, då han icke kunde hoppas att finna nägot: sådant, sinnad att ätervända till Haparanda. Den blesserade krigsmannen beklagade sig öfver den bebandling han under forslandet med fängskjuts mäst undergå, i det fänggevaldigern Carlsson skulle hafva behandlat honom högst illa och till och med vid Litslena rifvit sönder kläderna-på honom. Han erhöll!