Aftonbladet – 30 april 1852, sida 2

hYin, onvän så måttligt, så länge kan han ej med -)sin lära och sina förmaningar inverka På sina åhörare till bränvinsmissbrukets afläggande. Afsäge han sig sjel denna läga njutning, och hans arbete skall er snart bringa välsignelserika frukter! Han skall era ) hälla en riklig välsignelse för det ringa han försakat, vt för det obetydliga han visat sig kunna umbära. : Slutligen må ock nämnas, såsom en ganska vigtig bidragande orsak till det fortfarande bränvinsmissI bruket, att lagarna ej handhafvas med den stränghet Isom sig bör emot dem, som öfverlasta sig. Attt. ex. elärligen inom riket pliktfällas för fylleri 4 till 5000 personer, är ju uppenbarligen ett gäckeri emot lagarne. Det skulle ej behöfvas särdeles vaksamhet hos polismakten, så i stad som ä land, för att pliktfälla 40 å 30,000 ärligen. Hvarföre sker ej detta? Hvarföre handhafvas våra lagar så slappt? Äro de stif:ade endast till hot och ej till verkställighet? Straffet, . Jofta förnyadt, skulle slutligen genom den offentliga e skam det medför, om ock ej verka förbättrande på den straffade, dock inverka afskräckande på den straffades omgifning att ej vandra på samma väg. -) Sedan nu följderna af bränvinsmissbruket, denna Ividsträcktast inom Sverige utbredda endemiska sjuk1 )dom, blifvit framställda och de hufvudsakligaste orh sakerna dertill äfvenledes blifvit antydda, anser jag rdet äligga mig såsom en pligt att angifva de bote, medel, som emot denna sjukdom möjligen kunna finnas, -) Dessa botemedel blifva en följd af de angifna or-Isakerna. Aflägsna orsakerna och det onda kan hjelnipas! Kunna deremot ej dessa orsaker undanrödjas, tlsä blifver hvarje behandlingssätt, hvarje användt boitltemedel fraktlöst. : -) Men då man börjar vidröra dessa orsaker och föralordar deras aflägsnande, stöter man på så mänga enskilda intressen, hyilka uppresa sig som stridskämpar alför det bestående, som fiender till hvarje. ingripande a I förändring. Dessa stridskämpar äro mäktiga, dessa Il fiender äro starka. Hvaruti ligger då deras makt, -Ihvarati ligger deras styrka? Uti enskild fördel och t. luti allmän fördom! nå Vära statsmakter anordna karantäner för att skydda s landet emot smittosamma sjukdomar, Päbjuda vaccinaritionen för att hindra kopporna att härjande förstöra oss, a anordna understöd föratt bispringa nödlidande uti landsflorter, der missväxt och dess följd hungersnöd eger rum, flunderhälla kriksmakt till lands och sjös för att skydda oss emot yttre fiender. Har då nägon farsot under de dlsednast förflutna femtio åren visat sig vara sä mörIdande, visat sig till sina följder så förderflig, som tänvinsmissbruket? Har nägon hungersnöd bortryckt så mänga menniskor eller förnedrat samt så till själ som till kropp förderfvat så många, som bränvinsj missbrn. tet? Hafva nägra yttre fiender sä hotat svenska folkew Sjeltbeständ, som den inre fienden, brändvinsmissbruk.t nu gör? Nej, intet af allt detta. lHvarföre företa, 72 då ej nägra genomgripande åtgärder för att bekäm,?2 och besegra denna inre fiende? För omkring trenn ärtionden sedan, då menniskovännen och religionsläraen redan med djup smärta äsäg det stigande fördert, som bränvinsmissbruket spridde omkring sig, förenäa? de sina bemödanden Jatt bekämpa det. Nykterbetsföreningar trädde iverksamhet, och mäånget Herrans tempel genljudade af lvarm vältalighet under förmanande och straffande lord, för att söka hejda det omda. Har detta burit Inågon frukt? Ja, och en välsignelserik frukt. Ära, Jjacksamhet och välsignelse ät de ädle män, som i denna riktning offrat sin verksamhet på fåderneslandets altare! Hade ej deras verksamhet mellankonwmit, hade det utan gensägelse varit ännu sämre än det nu är. Och mången inskränkt krets nedkallar nu d.en Högstes välsignelse öfver den välgörare, som lärdr att inse, huru förderfligt bränvinsmissbruket är, sä för menniskans kroppsliga som andeliga varelse. Men dessa bemödanden hafva en gräns. De hafva strandat och måste stranda emot de bestående 1a-garna, under hvilkas hägnande skydd bränvinstillverk-ningen frodas. Det främsta botemedlet, utom hvilket alla andra äro otillräckliga, är säledes att söka uti lagarnes förändring. Men härvid hjelper ej att taga halfva steg, steget mäste fullt uttagas om botemedlet skall blifva grundligt. Bränvinet måste blifva så dyrt, att dess åtkomlighet så mycket som möjligt försvåras. Beskatta dess tillverkning och dess försäljning, möjligen ock dess förtärande så högt, att en sup, hvilken nu kan erhållas för 4 till 6 styfrer, ej kunde fås under 4 till 6 skilling, och superiet skall aftaga, skall, om ej försvinna, dock ej mera uppträda som en farsot. Möjligheten att nå detta mäl hvilar ensamt derpå, att den lag, som tillägger jordegaren uteslutande rättighet till bränvinstillverkning, upphäfves; att tillverkningen blir en fri näring, som staten kunde efter godtycke beskatta. Beskattning på tillverkning, beskattning: på försäljning, beskättning på förtäring blir sedan lätt att bestämma så, att priset blir erforderligt högt för att förhindra superiet. Väl känner jag, att en dylik åtgärd endast kan bestämmas af Rikets Ständer, liksom jag ock känner, att denna fråga varit eller ansetts vara en bland de vigtigaste vid alla detta ärhundrades riksmöten, säsom ock att Rikets Ständer aldrig kunnat eller vägat lösgöra sig från att i denna fråga mera afse det enskildas fördel, än det allmännas bästa. Det här derföre, oaktadt många digra utlåtanden och mänga varma strider, i hufvudsaken förblifvit vid hvad det varit; och följden häraf har blifvit en oupphörligt ökad bränvinstillverkning och ett oupphörligt ökadt suande. 3 z När skall en gång den dag randas, dä svenska folkets ombud blifva samlade med den anda,-att i bränvinsfrågan äsidosätta alla enskilda fördelar och endast atse det allmännas, det är svenska folkets bästa? J ädle män, som då samlens med denna anda! Bebjerten det förfärande elände, som edra föregängare hafva dragit öfver fäderneslandet genom det; sätt, hvarpå de begagnat sin lagstiftningsrätt i denna fråga, ochskynden att, så vidt möjligt, godtgöra deras fel medan ännu tid är! Om j ej gitten bilägga alla stridigheter, ej sammanjemka alla olika äsigter, med ett ord, om j ej sjelfve kunnen komma till mälet, uppdragen då hellre, inom lagliga gränsor, ät Konungen en utvidgad makt i denna lagstiftning, än att en dyrbar tid skall förlorås, samt folk och fädernesland ännu längre lemnas till pris ät de förstörande följderna af den hittills rådande lagstiftningen! En högsinnad och öfver de enskilda fördelarne upphöjd konung skall i en fråga af denna beskaffenhet lättare kunna handla med uteslutande afseende på allmänt väl. En sådan uppoffring af rikets ständers hitintills mindre väl begagnade makt att stifta lagar för bränvinstillverkningen, skall mängfaldigt belönas, en rik välsignelse skall derifrån uppspira. Svenska folket skall, sedan bränvinstillverkningen blifvit tillbörligt inskränkt, snart äterfå allt hvad det genom det omåttliga bränvinsmissbruket nu förlorat. -Ihägkommen väl, j lagstiftare, att det just är genom ett felaktigt begagnande af eder lagstiftningsrätt, som j lagt grunden till en ökad bränvinstillverkning och ökad bränvinsförbrukning! Glömmen ock ej, att ansvarighetens dag en gäng kan komma, då j måsten ikläda Eder ansvaret för alla de förderfliga följder, hvilka de felaktigt stiftade lagarne äsamkat fäderneslandet! Har denna grundorsak blifvit undanröjd, har en gäng bränvinstillverkningen blifvit tillbörligt beskattad, försäljningen försvårad och förbrukningen äfvenledes med skatt belagd, dä fordras ock att de för detta ändamäl stiftade lagarne handhafvas med den kraft, att underslefven emot dessa lagar ej förlama deras äsyftade verkan. Samma hand, som stiftat lagen, bör ock bestämma straffen för öfverträdelserna emot densamma, eljest kan den ena lagen lätt upphäfvas eller till sin kraft inskränkas af den andra.